Les Mains en l’Air, Frankrike 2010, Regi: Romain Goupil (Folkets bio)
Träffande kritik mot franska immigrationslagar
Goupil är en vänsterregissör som stått fast vid sina ideal. Att Valeria Bruni Tedeschi som spelar en av huvudrollerna har en svåger som varit president och heter Nicolas Sarkozy, ger en extra krydda åt kritiken mot de franska flyktinglagarna som är själva grundvalen i ”Upp med händerna”. På omslaget står det: ”Som Lilla Jönssonligan regisserad av Stefan Jarl”, enligt Kulturnyheterna SVT. Fyndigt!
Året är 2067, en åldrad kvinna ser tillbaka på sin barndom som flykting till Frankrike en bit in på 2000-talet. Hon beskriver den traditionella skolan, hur invandrarna tas emot och hur lagarna fungerar (eller inte). En mamma till barn i en skolklass betstämmer sig för att ta lagen i egna händer. De utvisningshotade barnen får bo hemma hos henne och klasskompisar. Filmen centreras kring en tjetjensk flicka som gömmer sig hos dem.
Frågan filmen ställer sig är: Kan ett land ta emot alla som vill komma in? Eller ska vi lägga ner gamla nationsgränser? Mitt i allt kryddas problematiken av en underfundig humor. Det är inte heller självklart vilka som är ”the good guys” eller ”the bad guys” här. För – vem orkar vara god fullt ut hela tiden?
Denna för mig ganska okända film är klart fascinerande och suggestiv. Den stämmer till eftertanke och jag är glad att jag som nästan missat den ändå upptäckte att den finns på DVD. Titeln refererar till barnen som gömmer sig på eget initiativ men när de till slut hittas går de myndigheterna till mötes med uppsträckta händer. Men – varför frågar de sig själva senare? De var ju inga brottslingar. Eller?
Carl-Johan R Freed