The Straight Story

USA 1999, Regi: David Lynch (Channel 4)

Ålderdom & försoning

David Lynch är en av USA:s mest egensinniga regissörer med udda filmer som ”Blue Velvet”, ”Wild at Heart” och ”Mulholland Drive” i bagaget, såväl som TV-serien ”Twin Peaks” – den postmoderna televisionens okrönta drottning – och mer lättillgängliga filmer som ”Elefantmannen”. ”The Straight Story” tillhör den senare kategorin. Även de som i vanliga fall tycker att Lynch är svår eller obegriplig gillar charmen i denna film.

Filmen är inspirerad av den sanna historien om 73-åringen i Iowa som får höra att brodern, som han inte talat med på tio år, är sjuk. Han vill träffa honom en sista gång men ser sig ingen råd att komma dit med ”vanliga” transportmedel. Därför beger han sig ut på en femtio mil lång försoningsresa på sin motorgräsklippare…

Det är otroligt hur Lynch, som inte är känd för sin subtilitet precis, med mycket små effekter kan gripa tag i tittaren från första stund i den här filmen. Den är rörande, rolig, småtragisk, realistisk och helt ljuvlig om vartannat. Richard Farnsworth, som spelade Alvin Straight, är ett fynd som gamlingen som absolut vill försonas med sin bror och en sista gång se stjärnhimlen tillsammans. Lynch är vitsig när han låter filmen heta just ”The Straight Story” – en lek med den engelska dubbelbetydelsen av mannens efternamn såväl som en påannonsering att det är en av Lynchs mest rakt och enkelt berättade historier.

Jag tycker detta är Lynchs mästerverk och en av 90-talets mest fantastiska filmer i det mindre formatet. Personligen skulle jag önska att regissören skulle våga sig på fler filmer i den här stilen istället för sina sedvanliga experimentfilmer. Se den – och fundera över åldrande, äldres relation till sina minnen och barn samt försoningens nödvändighet på ålderns höst!

Carl-Johan R Freed