USA 2019, Regi: Steven Soderbergh (NetFlix)
En Goliat-kamp mot försäkringsbolagen
Hela världen är en tvättomat, alla pengar är svarta och ska tvättas vita”. Så kan man sammanfatta denna satir fylld av ironi och mörk humor. Soderbergh är känd för ett rätt säreget filmspråk. Här är det ibland lite svårt att hänga med i klippen mellan olika händelser men skeendena knyts ändå ihop i slutändan. Bäst är ett av huvudspåren då vi får följa Meryl Streeps rollkaraktär som efter att förlorat sin man i en båtolycka bestämmer sig för att skipa rättvisa och börjar en David mot Goliat-kamp mot försäkringsbolagen. Hon åker t o m till en postbox i Karibien i tron att företaget finns där som ett fysiskt kontor dit man kan komma och klaga.
Återkommande ställer hon frågan: ”När ska egentligen de ödmjuka ärva jorden?”. Ett bibelcitat med en viss ironisk touch om ett löfte från Gud som inte gått i uppfyllelse ännu. Därför är frågan berättigad om när rättvisan och rättfärdigheten ska tillåtas segra i modern tid. Det är ett tufft ämne om maktlöshet och ilska över alla företag och ansvariga som slingrar sig och i bakgrunden alla politiker som inte vill eller kan göra något åt saken. Vi kan alla känna igen oss i att möta en opersonlig telefonröst eller att kopplas vidare för att till slut få höra: ”Det är inte mitt bord”. Vem tar ansvar egentligen? Trots en rätt snårig händelsekedja och allvarlig kritik mot ett samhälle av rufflare, så är det gjort med så mycket humor och empati att filmen inte blir cynisk och kall.
Carl-Johan R Freed