USA 2011, Regi: Jeff Nichols (Atlantic)
Galenskap eller profetia?
En till synes vanlig arbetare bor med sin familj i amerikanska mellanvästern nånstans. Plötsligt börjar han se syner. En annalkande orkan, regntunga skyar, fåglar som beter sig märkligt… Vad händer?
En gåtfull film som fått god kritik och förunderligt trollbinder åskådaren. Har vi att göra med en dåre eller en modern profet? Jag associerar åt flera håll. Dels den ryska starets-traditionen med heliga dårar som ville få människor att vakna. Dels GT-profeter som sett syner, hört röster och känt tilltal. Men också en NT-gestalt som Johannes evangelisten och hans otroliga år på Patmos. Hur uppfattade omgivningen dessa budskap? Såg, hörde och kände de samma sak?
Hur är det idag – måste dessa personer avfärdas som överspända neurotiker? Riktigt så långt åt det andliga hållet ska vi nog inte dra ”Take shelter”. Kanske räcker det att se att mannens kaotiska tillstånd som en respons på en oförstående omgivning och svårigheten att kommunicera med sin dövstumma dotter. Men nog är det en delikat balans mellan psykiskt nervsammanbrott och en kallelse till något större. Och jag funderar på vem som har mandat att avgöra vad som är en hälsning från Gud och vad som blott är själsliga påhitt.
I vår film är svaren är tvetydiga och det fascinerar. Det finns en undergångsstämning som är obehaglig men samtidigt lyser värmen i familjen igenom. Och mot slutet en strimma försoning i allt.
Carl-Johan R Freed