USA/Mexiko 2009, Regi: Cary Joji Fukunaga (Sandrew)
Modern Romeo & Julia-saga
Engagerande ungdomsdrama om ynglingen ”El Casper” som står inför valet att ge sitt liv i gängkrigens bataljer eller resignera och leva i fattigdom. Det tredje alternativet är att fly landet…
Likt andra gängfilmer från 2000-talet utspelas inte heller denna i en självklar amerikansk kontext. Det kan lika gärna vara brasiliansk, sydafrikansk – och i det här fallet spansk-mexikansk. Denna miljö ger ytterligare dimensioner och gör att man undviker amerikanska actionfilmens klichéer.
Det är mörkt berättat (”En gång gängmedlem alltid gängmedlem”) men inte hopplöst. Några räddas – även om frälsningen heter ”USA”. Likt vandringen över Röda havet i Gamla testamentet måste man dock först korsa en besvärlig gräns och hotande vatten i form av en flod innan man når det förlovade landet.
”Sin Nombre” visar unga tjejer och killars förutsättningar i delar av Latinamerika som är så olika vår nordiska situation. Det är svårt att riktigt förstå hur dessa ungdomar har det. Ändå vet vi att det finns paralleller till Sverige och västvärlden som inget folkhemssamhälle eller kapitalistiskt system kan dölja.
En del våld och profaniteter förekommer men det tillhör genren. Sånt uppvägs av en mycket inkännande känsla med våra huvudpersoner. ”Sin nombre” (utan namn) kan anspela på upplevelsen av att inte ha en egen identitet utan bara vara en i gänget. Men på några ställen blir det klart att man ändå kan vara känd av Gud genom att förtrösta på Honom (också när det är jobbigt att tro). Extra plus för att man att det är vackert filmat med ett fint foto och tonade färger! Utan vidare kunde Shakespeare (om han levt idag) ha skrivit manuskriptet. För det är ju en politisk berättelse, en ungdomsfilm men också ett kärleksdrama!
Carl-Johan R Freed