Storbr 2023, Regi: Charlotte Regan (Folkets Bio)
Poesi och vardagsrealism
En ung flicka lämnas ensam kvar i huset utanför London. Pappan är okänd och vi förstår att mamman nu är död. Georgie vill bo kvar och klara sig själv och hittar på fantasifulla lösningar i kontakt med myndigheter och andra. Men så en dag knackar det på dörren. En ung man presenterar sig som hennes försvunna far… Ska hon genast omfamna pappan som helt plötsligt dyker upp? Eller ska hon försöka avslöja honom som en bluff? Eller möjligen ge det tid – det kan ju vara hennes riktiga pappa som växt till sig och vill ta ansvar?
Detta är en prisbelönt indie-film lite i samma stil som ”Little Miss Sunshine” och ”Juno”. Men kanske ännu mer den svenska motsvarigheten ”Paradiset Brinner”. Handlingarna i respektive film är mycket lika; unga övergivna barn i det moderna samhället utan föräldrar i egentlig mening och som lurar soc, skolan etc. Ingen verkar på allvar orka följa upp dessa maskrosbarn som fallit genom alla skyddsnät. Men ändå verkar de på något sätt klara sig genom allt tack vare nya vänskaper och stöd från andra anhöriga än de traditionella vuxenrelationerna. Unga Lola Campbell i ”Scrapper” är härvidlag ett fynd som den 12-åriga tjejen som vill ta sig förbi alla hinder!
Någon recensent tyckte dock att filmens brist ligger just här. Alla dessa förnumstiga, coola film-tjejer som verkar klara allt med fantasi och lite svart humor och som får oss i publiken att skratta och heja på dem. Det ligger något i det. Alla kids och alla verklighetens trasiga familjer i västvärldens förorter till London, Paris, New York men även Sverige är långt ifrån så försigkomna som dessa porträtt. Man kan verkligen fundera på de ibland märkliga beskrivningarna hur länge de unga kan klara sig utan att myndigheter, skola, släktingar och grannar lägger sig i. Men dessvärre är detta samtidigt en verklighet för många; det gamla finmaskiga folkhems-skyddsnätet har blivit grovmaskigt och många faller mellan stolarna.
Samtidigt finns ljusglimtar – i på bioduken såväl som i verkligheten. Människan har en förunderlig förmåga att anpassa sig och överleva – vilket ”Scrapper” är ett fint exempel på. Diskbänksrealism med poesi, många ljuva scener, varma personporträtt och kärleksfulla relationer mitt i all trasighet. Hoppas vi får se mer av såväl debuterande långfilmsregissör Regan såväl som Campbell i kommande roller!
Carl-Johan R Freed