Österrike 2013, Regi: Ulrich Seidl (Soda)
Om tro, hopp och kärlek i nutid
Här är tre filmer som tematiskt hör samman utifrån 1 Korinthierbrevet 13 i Nya testamentet. Dessa teman frikopplas inte från sin ursprungliga religiösa
kontext men fastmer kontextualiseras in i nutid. I flera parallella berättelser
som i någon mån krokar tag i varandra, möter vi etiska spörsmål i det moderna Europa – och särskilt Österrike.
Regissören Seidl är expert på mycket starka, för att inte säga magstarka, historier som får tittaren att hålla i sig i fåtöljen. De är dock inte i var mans smak, allra minst kyrkans folk om man inte är beredd att se bortom ytan. Ändå sätter Seidl allt som oftast ett profetiskt finger på ömma punkter få vågar tala om.
På temat “Tro” följer vi katolska kristna i Seidls hemland som i sin iver tippar över mot fanatism och övertro. “Hopp” skildrar ett bantningsläger för ungdomar som mest påminner om en Hitlerjugend-samling. Slutligen, i “Kärlek” ser vi vita kvinnor som åker till Afrika för att träffa svarta män. Vi ställer oss frågan: Vem lurar vem i kärlekens namn?
Det är något djupt obehagligt och irriterande över alla Ulrich Seidls alster – ungefär som när man läser den gråtande Jeremia, den gastande Amos
eller den provocerande Hosea. Men kanske är just det känsliga som skaver värt att lyssna till? Kan det som stör ens världsbild också vara väckarklockan till förändring?
Carl-Johan R Freed