USA 2023, Regi: Jimmy Chin & Elizabeth Chai Vasarhelyi (Netflix)
Vinnarskalle, hjälte, galning eller egotripp?
Den sanna historien om Diana Nyad som vid 60 års ålders bestämmer sig för att till slut uppfylla sin livs dröm. Hon ska simma mellan Florida och Kuba på öppet hav – något som ingen annan gjort… Det här är naturligtvis en galen historia, en klassisk idrotts- och tävlingsberättelse, en sann life story om att kämpa mot alla odds. Hur ska det gå?
Annette Bening är lysande liksom sidekicken Jodie Foster – båda Oscarsnominerade. Rollen föregicks av mycket träning och man kan bara ana hur verklighetens Nyad upplevde det öppna havet med dess vågor, brännmaneter, hajar och annat som hon behövde ta skydd från.
Det är en klassisk historia om järnvilja, att kämpa för att nå sitt mål och vara disciplinerad i sin träning för att uppnå detta. Men – som alltid när det gäller sådana här ”fighting against all odds”-filmer – så funderar jag… Är det värt allt arbete? Går något förlorat längs vägen när det gäller andra värden som t ex behovet av vila, familj, gemenskap, odla andra intressen? Riskerar den här typen av vinnarskalle-berättelser premiera personligheter som nästan går över lik på bekostnad av andra hjältar som verkar i det fördolda eller tjänar i ödmjukhet? Vad är det som säger att den som bestiger det högsta berget eller dyker i de djupaste vatten är mer beundransvärd än den ensamstående mamman som livspusslar för sina fem barns skull varje dag? Sjuksköterskan som nästan gav sitt liv för att rädda andra under covid 19-pandemin? Gigekonomins cykelhjältar som tar alla pass de kan för att familjen ska få det drägligt?
Med all respekt – jag beundrar dessa vildhjärnor som föresatt sig att löpa längst av alla eller korsa de farligaste vattendragen. Men ännu mer tycker jag att den lilla människans vardagliga kamp för sin egen och sin nästas skull är minst lika mycket Oscars-material!
Carl-Johan R Freed