The Nun’s Story, USA 1959, Regi: Fred Zinnemann (Warner Bros)
En nunnas andliga kamp
Jag skulle åka till Kongo Kinshasa i början av 2023 för att besöka en skola och ett socialt center som kyrkan och second hand-butiken i Tyresö byggt upp. I samband med förberedelserna för denna resa letade jag upp dokumentärer och filmer kring Kongos brokiga, imperialistiska historia. Den kanske mest kända är ”Afrikas drottning” från 1951 med Bogart och Hepburn om den pryda missionären som tvingas åka med den råbarkade sjökaptenen upp längs Kongofloden. Men ”Nunnan” är minst lika bra – om än mindre känd.
Detta var ett hjärteprojekt för regissör Zinnemann som också fick med Audrey (inte Katherine!) Hepburn ombord. Hon hade börjat komma i rampljuset men gjorde mest lättsammare roller med fokus på hennes skönhet. Dock upplevde hon en längtan efter en djupare dimension och det visade sig att rollen som den belgiska nunnan (hon var själv född i Belgien) passade henne perfekt.
Den bygger på verkliga händelser och är filmad både i Belgien och dåvarande Belgiska Kongo (den del som numera är Kinshasa). Det är en långsam historia som tar tid på sig att bygga upp och brodera ut historien. Men det är gediget berättat och snyggt filmat och blir därför aldrig tråkigt eller stillastående.
En ung kvinna känner en kallelse att bli nunna och viga sitt liv åt Gud, kyrkan och missionen. Hon kallas till slut till Kongo. Det blir en stor omställning till livet bland fattiga i vildmarken – ja, det är närmast ett djungelliv som hon tvingas anpassa sig till. Men hon landar i sin kallelse och utmanas av byborna, de mest utsatta barnen och en hednisk läkare som börjar fatta tycke för henne. När världskriget nalkas kallas hon dock hem igen men får svårt att acklimatisera sig. Till slut påverkar detta hennes tro och Gudsrelation…
Jag ska inte avslöja hela slutet men det är en mycket klok och balanserad skildring av tro, kallelse-medvetande och Gudsbild. Vem tjänar den kristne i sin tjänst? Vad händer när omständigheterna förändras? Var sätter man sin tillit? Kan man fortsätta tjäna fast tron vacklar? Och kan den sekulära världen ”utanför” vara en minst lika god missionsbas som att ha kyrkan eller klostret som platå att utgå ifrån?
Missa inte den långa, dröjande och vackra slutscenen med en Audrey Hepburn som försvinner i fjärran. Utan sitt nunne-dok kan jag hinta om…
Carl-Johan R Freed