Finland 2008, Regi: Michael Hegner (Nordisk film)
Familjefilm med julanknytning
”Niko” är å ena sidan en klassisk berättelse på det förlorade sonen-temat med försoning, upprättelse och hemkomst. Å andra sidan en rakt och enkelt berättad historia om renen Niko. Han kommer bort från flocken i sökandet efter sin riktiga pappa. Niko vill så gärna söka sin far som han aldrig träffat men som lär vara en av tomtens renar.
Mycket action och pang på rödbetan. Men för den som vill kan man också se en del symbolik. T ex påminner Niko om många nutida barn som växer upp i splittrade förhållanden men som ändå drömmer om något slags kärnfamilj. Detta utanförskap blir så tydligt just i juletid. Men lugn; det är klart att sagan slutar väl. Vargarna får ge sig på flykten och bjällrorna från den befriande släden hörs på himlen. Och hela tiden lättas vintermörkret upp av Nikos vänner som exempelvis Julius den flygande ekorren.
Filmen är tämligen okänd här och fick aldrig något stort genomslag i Sverige. Detta till trots är ”Niko” ett gediget nordiskt försök att konkurrera med internationella, animerade barnfilmer. Mycket snyggt animerad och berättelsen är spännande – om aningen mörk – som griper tag i både mig och barnen. ”Niko” är en något annorlunda julhistoria från vårt bistra och kalla Norden. Se den gärna!
Carl-Johan R Freed