The Help, USA 2011, Regi: Tate Taylor (SF)
Seger över segregrationen
Kathryn Stockett har skrivit bokförlagan. En storsäljare som faktiskt gått mig förbi. Vi befinner oss i amerikanska södern. Det är Mississippi strax innan de svartas uppror. En tjej med journalist- och författarambitioner bestämmer sig för att intervjua färgade kvinnor som arbetar som nanny eller hemhjälp i vita familjer. Men i en stad som Jackson uttalar man sig inte ostraffat om sina chefer och uppdragsgivare från medelklassen. Men Skeeter ger sig inte utan samlar kvinnorna som får vara anonyma och för första gången berätta sina livshistorier. Gissa om dessa berättelser vänder upp och ner på bygden…
En i högsta grad allvarlig, ja mycket allvarlig film, men som blandar upp de tunga inslagen med många feel good-moment och dråplig humor. En mix som faktiskt fungerar; det blir inte splittrat. Legendariska Sissy Spacek gör en liten men viktig biroll i en i övrigt välspelande ensemble.
Det som slår mig är att denna åtskillnad mellan svarta och vita i USA var rena apartheidsystemet som fungerade långt in på 60-talet. Som svensk i en mångkulturell miljö fattar man inte att det verkligen var verklighet för så många människor. Och ännu värre, misstanken om att detta i vissa stycken fortfarande ÄR vardagsmat i sydstaterna än idag. Efterslängar som överlevt inte bara bland uttalade Ku Klux Klan-anhängare utan i den förment toleranta medelklassen som säkert under ytan härbärgerar en hel del smygrasister. Hur vet jag det? Tja, det är väl bara att gå till vårt eget land och se sig om i närmaste kvarter för att studera glappet mellan läpparnas ideal och den utlevda verkligheten… En och annan ”Niceville” finns i det stora flertalet städer och orter. Nog måste vi fortsätta kämpa för jämlikhet och integration också på 2000-talet!
Carl-Johan R Freed