Miracolo a Milano, Italien 1951, Regi: Vittorio de Sica (Studio S Entertainment)
En helgonberättelse bland Guds minsta barn
De Sica – mannen bakom underbara ”Cykeltjuven” – släpper här lite av sin neorealism och fabulerar istället fram en sagoberättelse med inslag av helgonlegender. Med hjälp av magiska, och ibland absurda, inslag berättas en i grunden realistisk historia om de fattiga och utstötta. Toto ”den gode” växer upp i en skyddad kristen miljö på ett barnhem där han faktiskt känner sig älskad. Men sedan får han möta en brysk värld där alla inte är hjärtegoda. Toto tar de utstöttas parti och får snart hjälp via en duva och sin mor som besöker honom från himlen…
Denna svårfunna klassiker kan ses som en allvarlig allegori över de fattigas situation i spåren av andra världskriget. Här finns också några riktiga roliga scener, bl a en där rika överdängare prutar på ett fullständigt otroligt sätt i fattigkvarteren! Detta blandas med – för sin tid helt OK – trickfilmade ”kristna” inslag som korstecken från skyn, heliga vattenkällor som spricker upp ur marken, himmelsvisioner och änglar. Allt inramat av härlig italiensk musik och en oemotståndlig humor som gör att filmen känns mer besläktad med Fellinis burlesker än andra neorealistiska kollegor. Sentimentalt, javisst, men helt hjärteknipande! En särling till filmpärla som bör ses!
Carl-Johan R Freed