Spanien/Frankrike 2008, Regi: Emir Kusturica (Pan Vision)
Fotbollsreligionen
”Zigenarnas tid”, ”Svart katt, vit katt” – och nu en dokumentärfilm om fotbollslegenden Diego Maradona. Regissör Kusturica har verkligen växlat spår här. Filmen följer den givna mallen: mannen av underklass som kämpar sig upp och når framgång, faller och försöker sig på en comeback. Ett fascinerade dokument från en annan religiös värld än kyrkans: fotbollens – också för oss som inte kallar oss fanatiker. Jag vet inte om det är mest skrämmande eller mest patetiskt med den osunda idoldyrkan som Maradona utsätts för, bl a genom att han tillägnas en egen församling!
Några djupare insikter ger kanske inte Kusturica oss i sitt projekt. Men det blir åtminstone tydligt att idrotten kan anta rent andliga proportioner, på gott och ont. Nytt för mig är dock Maradonas vänstersympatier och det inbyggda hatet mot USA. Och så frågar jag mig: Varför kunde han inte nöja sig med att vara bäst? Eller måste människor som hyllas som gudar förnedra sig i kokainfällor och skandaler?
Carl-Johan R Freed