USA 2018, Regi: The Erwin Brothers (Noble)
Kristet Musikaliskt Vittnesbörd
Det verklighetsbaserade dramat över Bart Millard. Han skrev en av de största kristna sångerna genom tiderna som tillika är filmens titel. I grunden är det en ganska konventionell kristen biografi om Bart. Han växte upp i Texas med en psykiskt skör mamma som var ständigt utsatt för övergrepp av pappan (excellent spelad av välkände Dennis Quaid). Till slut orkade inte modern mer utan flydde fältet emedan sonen blev kvar med den våldsamme och försupne fadern som trots allt försöker fostra sin son. Men Bart är inte intresserad av pappans fysiska arbete, den stora gården och inser att han inte riktigt heller har hjärtat i basebollen. Till slut finner han tröst i musiken. Och som en skänk från ovan kommer en melodi och en text – om tro, om försoning med det förflutna och om framtidsdrömmar…
Jag hade missat både denna sång och Bart Millards vittnesbörd, liksom bandet MercyMe som han är medlem i. Stora namn i den s k kristna världen. Därför blev filmen en snackis när den kom ut, inte minst för att berättelsen också tilltalar en bredare publik. Problemet med många kristet anstrukna filmer är att de ofta är förutsägbara i sin dramaturgi, enkelt och lite platt berättade utan fördjupning och respekt för mörkret hos personerna. I någon mån gäller detta även ”I Can…” även om man gör hedervärda försök att berätta ärligt och äkta. Som man ibland säger på engelska ”it rings a true note”. Och det gör faktiskt. Mycket för att filmen är välspelad och gripande vilket gör att man faktiskt ”köper” det mesta – mycket för att det är baserat på sanna händelser. Musiken gör sitt till. Man kan också notera att en av manusförfattarna är Brent McCorkle som också ligger bakom ”Jesus Revolution”.
Carl-Johan R Freed