Polen/Italien 2005, Regi: Giacomo Battiato (Universal)
En älskad – och kontroversiell – andlig ledare
Över tre timmar lång och hyllad av Vatikanen är detta en av flera filmer som kom efter att Johannes Paulus II gått hem till Gud. Men den kan vara lite svår att få tag på. En intressant hagiografi (helgonhyllning) där han t ex tar tydligt parti för de förföljda judarna under hårda tider i Polen och prästkallelsen växer fram. Men han beskrivs också som en djupt mänsklig poet (hmm, påtagligt likt en man vid namn Jesus…). Jag har personligen träffat en katolsk fader som haft ”gamle påven” som omtyckt lärare på 60-talet – och åkt skidor med honom! En mänsklig och en helig sida som förenas i de stora ögonblicken då röken från Vatikanens skorsten ringlar upp och 1978 klargör att en okänd polack blir nya påven.
Man behöver inte vara katolik för att fascineras av historien och dramaturgin. Snyggt och välgjort på plats med pengar direkt från Italien och – som nästan brukligt är – musik av min personlige favorit: Ennio Morricone. En invändning, dock: Varför måste man envisas med att tala engelska med utländsk brytning? Klarar inte den internationella publiken av att läsa textningen? Karol Wojtyla var en mycket älskad och klok person och jag tror att nuvarande påveledning i Rom skulle tjäna på att se om den här långfilmen…
Carl-Johan R Freed