Full time, Frankrike 2021, Regi: Eric Gravel (Music Box Films)
En liten vardagspärla
Ibland dyker det upp en sån där liten filmpärla som man inte riktigt vet var den kommer ifrån. Det är ingen storfilm som gått för fulla hus på biograferna. Inte heller den typiska snackisen bland filmälskare och kritiker. Utan bara en liten film som seglar upp och är så där självklar när man ser den på SVT eller någon strömmad filmsajt. ”Heltid” är en sådan. Laure Calamy spelar en ensamstående mamma i utkanten av Paris. Hon kämpar varje dag för att få livspusslet att gå ihop: att som hotellstäderska få tillräckligt med jobbtimmar och pengar, att hinna hem i rusningstrafik bland strejker och kaos, att hämta upp en dotter som behöver sin mamma men som allt som oftast får passas av en kvinnlig pensionär i grannskapet. Och mitt i detta försöka få till ett värdigt barnkalas och kanske, kanske lite egentid. Och vågar hon tro på att det finns en kärlek som väntar för just henne? Och kanske ännu viktigare: Ska hon kunna gå vidare med sina drömmar om något slags karriär inom det gebit hon egentligen är utbildad inom?
I sig ingen märkvärdig socialrealistisk handling med udd mot den nya gigekonomin, den osäkra arbetsmarknaden och det allt mer stressade livstempot i hela Europa. Men genom att skilda vardagens små händelser frammanas en nästan feberartad thrillerkänsla: Ska Julie hinna till jobbet? Ska hon hinna hem i tid? På engelska är titeln ”Full time” och på franska ”À Plein Temps”. En dubbeltydighet som säkert är avsiktlig – att både få möjligheten att jobba heltid men också som också innebär ett tidspressat schema där varje minut fylls av något som måste avverkas.
Det är en stor liten film som är prisad både på de stora filmfestivalerna i Frankrike och Venedig med rätta. Kanske är det svårt att hitta svensk distribution men söker man på titeln och distributionsbolaget ovan kan det hjälpa. Till sist – vällovligt och befriande med en modern dramafilm med ett lyckligt slut. Hur? Det ska jag inte avsluta men de sista kvardröjande filmminuterna är oerhört starka och hoppfulla.
Carl-Johan R Freed