Heaven (Fr/Ty/It/Storbr 2002), resp. Der Krieger und Die Kaiserin (Ty 2000), Sandrews, Regi: Tom Tykwer
Moderna drömmar om himlen
Två starka filmer, båda regisserade av Tom Tykwer. Enligt min och många andras mening ett av Europas mest intressanta namn i den nya skolan.
I ”Heaven” kastas tittaren direkt in i en spänningsfylld och snårig intrig. Men efter hand visar det sig att allt inte är som det först tycktes – och vi får följa med på en ovanlig roadmovie där relationer och tankar om livet utvecklas på oväntade sätt.
Den polske regissören Krzysztof Kieslowski gjorde den bejublade filmserien ”Dekalogen” på 1980-talet. Den handlade om hur man kan kontextualisera de tio budorden in i modern tid och han gör det på ett mästerligt sätt. Han gjorde också den intressanta trilogin ”Den röda filmen”, ”Den vita filmen” och ”Den blå filmen” utifrån Trikolorens alla färger om den moderna människans problem. Efter att han dött 1996 hittades ett ofullbordat manus av honom som har blivit filmen ”Heaven”. Det är ingen lätt film, inte rätlinjig och solklar. Men stämningar frammanas, vyer målas upp och människor får chansen att visa flera dimensioner av sin personlighet.
Kiewlowski tangerade ofta den kristna tron och de existentiella frågorna om livet. Också Tykwer, en av det moderna film-Europas nya regissörer, tar fasta på dessa perspektiv. ”Heaven” är fylld av bibliska referenser och allusioner. Handlingen? Jag går inte närmare in på den här, utan låt dig istället sugas med i en spännande och fascinerande dramathriller om människor på flykt och längtan efter räddning. Nog är det väl syndafallet och drömmen om frälsning och paraadistillvaro filmen djupast sett handlar om – fast förflyttat till nutid? Se och döm själva!
”Prinsessan + krigaren” rör sig delvis inom samma domäner. En kvinnlig sköterska på ett psyksjukhus har ett ödesdigert möte med en soldat i djup kris. Hon hjälper honom men kan inte få honom ur tankarna…
Även här rör sig Tykwer i ett eget gränsland, mellan dröm och verklighet. Hela tiden får man en känsla av en närmast övernaturligt skimmer över hela filmen, ett slags andlig eller existentiell atmosfär. Regissören ställer frågor kring livets mening, om offer och räddning, om medmänsklighet och människokärlek. Tykwer är aldrig enkel, aldrig lättköpt men alltid intressant i sina frågor och analys. Även om tittaren inte alltid förstår vad som sker på duken eller finner de logiska sambanden dras man ändå ohjälpligt in i skeendet och låter sig fascineras.
Tykwers filmer är ofta vackert gjorda. Så även ”Prinsessan + krigaren”! Mot slutet, i en oförglömlig drömscen, tycks det mig som om vi förflyttas till himlen – ett paradis som sänker sig ner mot det jordiska. Skickligt och rörande!
Carl-Johan R Freed