Sverige 2009, Regi: Maud Nycander (Folkets bio)
En uppfordrande dokumentär
Nycander ligger även bakom uppmärksammade ”Nunnan”. Detta alster är filmat i Lettland. En numera nästan världsberömd fotograf som tagit bilder på människor i sitt hemland, får jobba som städerska på svenska ambassaden.
Ett i högsta grad gripande och rörande stycke nutidshistoria. Men också om hur andra världskriget fortfarande får följdverkningar ända in i vår tid. Det är otroligt vilket lotteri livet kan vara beroende på var och när man är född. Bara en kort flygresa över Östersjön och där möter oss ett helt annat liv. Ett liv med radikalt annorlunda förutsättningar än i Sverige fastän vi har så mycket gemensamt. Som tittare känner man ilska, sorg och vemod över hur samhället utvecklats där borta. Nycander speglar tack och lov också livets skönhet – en sommarmorgon på lettiska landsbygden, en solig stund på farstun osv.
Dokumentären är behändigt kort (under timman). En uppfordrande skildring som indirekt berör svenskarnas historiska skuld. Kunde vi ha gjort mer? Och viktigare, KAN vi göra mer? Visst, Swedbank-tornet tornar upp sig i Riga som den högsta byggnaden. Men visst finns väl andra, icke-finansiella sätt också. Ödmjukt gläds jag åt vetskapen att många av våra kyrkor fortsätter att hjälpa sina baltiska syskon…
Carl-Johan R Freed