Norge 2001, Regi: Petter Naess (Universal)
Norsk humor?!
Det verkar inte klokt egentligen när man tänker på förutsättningarna: 1) norsk komedi (!) 2) handlingen: två män med psykiska störningar som för första gången ska bo själva och dela en lägenhet i Oslo. 3) har blivit en dundersuccé – både hos publik och kritiker.
Men det är faktiskt sant: ”Elling” är en riktigt, riktigt rolig film – som dessutom är ett drama med viss allvarstyngd. Någon har fyndigt beskrivit denna film som en ”korsning mellan Helan & Halvan och Rain Man”! Elling och hans kompis, Kjell Bjarne, är så otroligt charmerande – det går helt enkelt inte att värja sig mot alla deras upptåg och missöden i storstaden under sina försök att anpassa sig till ett ”normalt” liv. Förutom hjärtliga skratt serveras vi också en dos samhällskritik av våra normer (Vem är det som är sjuk – egentligen?) och det nordiska välfärdssamhällets misslyckanden.
Förvisso måste man ha överseende med ett ibland ovårdat språk, men kommer man förbi denna lilla anmärkning, är det bara att kapitulera för våra udda vardagshjältar. ”Elling” är inte en film om evangeliet, men väl i dess anda om de omvända förhållandena (Sade inte Jesus något om de minsta, de som kommer sist och de som ingenting är i samhället?).
Elling, såväl som i am sam, passar bra i samtal om evangeliet i relation till människans värdighet och självbestämmande, hennes personliga frihet och ansvar – trots mentala eller andra handikapp.
Carl-Johan & Ingela Freed