Sverige 2024, Filip Hammar & Fredrik Wikingsson (Nordisk film)
Melankoli, nostalgi och pur glädje!
Ingen i Sverige kan ha undgått fenomenet ”Filip & Fredrik” (TV-världens motsvarighet till musikvärldens ”Björn & Benny”). Två journalister som tramsat och gjort frågesporter, som åkt land och rike kring och med kameran i hand fångat udda karaktärer i avfolkade småorter och som fått till ett par långfilmer om galna drömmare i Västmanland och somaliska bandykillar i Dalarna. Och nu har de rott ett – som vi förstår – hjärteprojekt i hamn.
”Den sista resan” är en möjlig sista stor Frankrike-resa med Filips åldrade pappa tillsammans med sonen och hans bästa kompis i en skrovlig bil genom Europa som ska återbesöka pappans favoritplatser på Rivieran som den enorma frankofil han är. Det blir en rörande och sentimental resa om tidens gång, hur fort livet går och vad som hände med alla drömmar. Blev de bara minnen i ett fotoalbum? Eller gick de verkligen i uppfyllelse? Finns det drömmar kvar sent i livet att uppfylla? Kan vi försonas med livet som det blev och ge det goda vidare till våra barn och barnbarn – och lägga det mindre bra på skräphögen? Många tankar – både roliga och lite mer djupt existentiella – ryms under denna resa som knappt höll på att bli av. Mer om det strax.
Sveriges Oscarsbidrag är sannerligen en ”feel good”-dokumentär med dramatiserade inslag och många både skratt och tårar. Ett extra plus för den nerskalade tonen, att herrar Hammar & Wikingsson här inte behöver framträda i varje sekund eller ironiskt kommentera allt. Ett plus till för känslan av äkthet; när man skulle skapa filmdramaturgin tänkte man sig ett visst förlopp och vissa scener – säkert för att de cineastiskt skulle funka och locka publiken till en viss känsla och efterföljande respons. Den där långa, fantastiska bilfärden från hemma och ner till södra Europa fick faktiskt under filmens gång arrangeras om med tanke på pappa Lars sköra fysiska och psykiska hälsa. Och vid flera tillfällen blir människomöten och Lars reaktion på minnen inte alltid än vad man först tänkt – något som filmmakarna helt naturligt låtit vara kvar i filmen. Inte ens två kända film- och TV-killar kan alltså regissera hela verkligheten – omständigheter och livets krångligheter kommer emellan. Gripande på alla tänkbara sätt!
Carl-Johan R Freed