The Robe/Demetrius and the Gladiators, USA 1953-54, Regi: Henry Koster/Delmer Daves (20th Century Fox)
På jakt efter Jesu mantel bland gladiatorer i Romarriket
Många gamla klassiker från 1940-60-talet med bibelanknytning finns numera restaurerade på DVD. I denna skildras centurionen som stod bredvid Kristus på korset och hur han följer Jesu mantel i spåren från korsfästelsen ända till Rom… På sedvanligt manér är bibliska fakta uppblandade med det legendartade. Och visst blir det lite stolpigt ibland – som det alltsom oftast var i äldre historiska skildringar. Men på något sätt är det ändå som sig bör! Exempelvis ska ju inte en gammal bibelfilmsikon som Victor Mature (som också varit med i TVÅ versioner av Simson och Delila!) kännas modern i sin gestaltning!
Men paradoxalt nog kan just dessa filmer från en svunnen tid kännas aningen uppfriskande i en ironisk tid. De blandade Hollywood-spektakel med from uppbyggelse, lite romantik och en dos action – och komma undan med det! Och visst kan pampiga filmslut med änglakörer som basunerar ut den kristna trons slutliga seger kännas välgörande? Förvisso har ”Den purpurröda manteln” samlat på sig en del 50-talsdamm. Men den, liksom många liknande färgfulla historier, lyckas ändå i någon mån levandegöra Gudsordet och vår första kristna historia. En renässans för bibelfilmen, någon?
I denna uppföljare fortsätter sökandet efter Kristi mantel. Kampen står mellan slaven Demetrius och kejsaren Caligula som båda jagar den magiska tingesten. Som vanligt är det en fröjd att skåda överspelet hos de romerska kejsarna med sina feminina poser och galna idéer. Bibelfigurer som t ex Petrus (som just anlänt till Rom) skymtar också fram. Däremot visas aldrig Jesu ansikte i bild. Ett vanligt grepp i genren som ett uttryck för respekten mot Kristus och svårigheten att adekvat porträttera honom.
Gång på gång förundras jag också över hur mycket pengar och möda man kunde lägga ner för att återskapa det gamla Rom. Gigantiska kulisser och stora marmorbyggen, mängder av gladiatorer och arenor med riktiga tigrar samt en himla massa soldater. Som kristen bör man väl titta med ett visst kritiskt öga. Fantasifulla påhitt i kombination med vissa tillrättalägganden gör att det inte kanske är 100% äkta. Men hellre detta än nutida våldsfilm utan budskap för kidsen… Och självklart är en film som ”Gladiatorerna” en mycket bättre eftermiddagsmatiné för våra pensionärer än Åsa-Nisse och gammal pilsnerfilm!
Carl-Johan R Freed