USA 1995, Regi: Tim Robbins (SF)
Dödsstraffets vara eller icke-vara
Nunnan Helen Prejeans självupplevda bok ligger till grund för detta Oscarsbelönade drama. Sean Penn spelar den dödsdömde fången som väntar på avrättning i fängelset. Men han får kontakt med nämnda nunna, spelad av Susan Sarandon, som inte bara stämmer in i den högröstade kören som önskar vedergällning utan också vågar se bortom kalla fakta…
Filmens titel kommer från de ord som uttalas när den dödsdömde tar sina sista steg mot avrättningen. Och det är just tiden fram till dessa skälvande minuter som skildras. ”Dead Man Walking” är för ovanlighetens skull ett balanserat amerikanskt drama, som inte bara målar i svartvitt. Filmmakarna skulle lätt ha kunnat hamna i något av två diken: antingen genom att förespråka ”öga för öga” eller att med psykologins hjälp förklara bort både personlig skuld och skamkänslorna. Men så icke! Det ohyggliga brottet slätas inte över samtidigt som förlåtelsens och försoningens möjlighet förkunnas.
Filmen är gripande, stark och välspelad. Som kristen blir man glad över det djupt evangeliska temat, tydligt färgat av den katolska nunnans tro. Det är ett komplext och nyanserat drama. Ändå visar slutminutrarna och den dödsdömdes sista ord – med tydliga referenser till Golgata kors utan att för den skull dra övriga paralleller mellan Jesus och en faktiskt skyldig brottsling – att det alltid är fel att döda, oavsett vem som gör det. Ett klargörande inlägg i debatten och en tydlig plädering MOT dödsstraffet på kristen grund (kontroversiellt i USA!).
Filmen kretsar kring frågor om skuld och förlåtelse, något som berör oss alla. ”Dead Man Walking” är skakande, värd att se och påverkas av!
Carl-Johan R Freed