(Where the Crawdads Sing), USA 2022, Regi: Olivia Newman (SF)
Rätmätigt hajpad bok + film!
Ibland blir jag bara motvals eller kärring mot strömmen. När det blir en snackis – en bok eller en film som alla ”ska” se – brukar jag bli smått irriterad. Vad är det som så hajpat? Ofta ingenting. Massor av storsäljare har hamnat i bibliotekens källare och samlar damm och mången film har slutat som DVD på second hand för en tia. Men så ibland händer det. En film eller bok visar sig vara just så intressant som det sagts. Så var det för mig med ”Kräftorna…”.
Delia Owens bästsäljare har överförts till filmduken. En ung kvinna växer upp på egen hand i de amerikanska träskmarkerna. Pappan är våldsam och en efter en lämnar mamman och övriga syskon. Till slut är Kya ensam kvar och blir med tiden känd som Träskflickan. Många är rädda för henne eftersom hon är en ensam, tuff överlevare. När en ung man hittas mördad inte långt därifrån eskalerar ryktena om Kya ännu en gång.
Det är en film som inte liknar något jag sett. I alla fall inte på länge. En förtrollande blandning av drama, överlevnadsfilm, romantik, thriller och ett smått nästan övernaturligt skimmer över sig. Främst är det en film om att överleva mot alla odds. Om att kämpa och ta sig genom trots att man blir sviken varje gång. Om att låta kärleken vinna mot slutet fastän allt pekar i motsatt riktning. Vi möter småstadens småsinthet, de orättvisa stämplarna på en som redan är utsatt och hur ryktesspridning kan förstöra en människas liv. Och hur kärlekens irrgångar inte är lätta att följa mellan äkta kärlek, ren åtrå och som ett maktspel för omvärlden.
Mitt i filmen återfinns en stark andlig scen som alluderar på bibliskt tankegods och tanken från Matteus kapitel 25 – kapitlet om vad vi gjort mot de minsta har vi också gjort mot Jesus själv och vice versa. En fin liten scen om att inte döma i förtid eller ohört och om att se Kristus i de svagaste.
Ett väsentligt tematiskt spår handlar också om hur en mor kan överge sina barn (även detta en välkänd biblisk fråga från profeterna i GT). Men det kan finnas förklaringar längs vägen – och som vuxen kan man försonas med föräldrarnas val och med åren nå en klarsyn…
Sevärt på alla sätt!
Carl-Johan R Freed