Ladri di Biciclette, Italien 1948, Regi: Vittorio de Sica (Studio S)
Italiensk neorealism
Våren 2002 var det svensk nypremiär på en av alla tiders klassiker – Vittorio de Sicas ”Cykeltjuven”, uppfräschad på såväl bio som video och DVD. Filmen är ett typexempel på neorealismen; med nya ögon ville man efter andra världskriget skildra verkligheten sådan den verkligen tedde sig. Filmmakarna letade upp autentiska inspelningsplatser och berättade om den vanliga människans tillvaro med hjälp av okända skådespelare.
I ”Cykeltjuven” får vi möta Antonio, en arbetslös make och far som till slut får jobb som affischklistrare. Men då inträffar det som bara inte får hända: cykeln, det nödvändiga arbetsredskapet, blir stulen. Antonio beger sig ut på jakt efter dyrgripen med sin son i följetåg…
Vi får alltså följa mannen och hans son runt Rom i jakten på den förlorade cykeln. Men samtidigt blir denna rundresa också ett slags roadmovie där personerna kommer till insikt om sina liv parallellt med att vi i publiken får skymta livsöden i olika delar av den italienska huvudstaden. Det är oerhört gripande, för att inte säga tragiskt, att se hur långt människor kan, eller rent av måste, gå i kampen för brödföda och överlevnad.
Mitt i tragiken och skildringen av alla orättvisor är filmen också en vacker skildring av relationen mellan far och son. ”Cykeltjuven” är sannerligen inte glättig underhållning, men ett otroligt drama som lämnar ingen oberörd! Måste ses!
Carl-Johan R Freed