Sverige 2022, Regi: Sanna Lenken (SF)
En ung stjärna
Uppmärksammad ”coming of age”-berättelse hos både publik, press och i Guldbagge-kretsar En 13-årig tjej bor med sin pappa som fortfarande sörjer mammans död. Sasha själv sörjer också men försöker hitta vägar ut ur saknaden. Hon gör ett slags ”omvända” bucket lists” för att komma fram till vad hon helst av allt vill uppnå i sitt unga liv och kommer fram till att hon nog bör bli – ståuppare. En ”comedy queen” som hittar tillbaka till livsglädjen – en glädje som ska visa sig spilla över på publiken och inte minst pappan. Och kanske gläntar himlen också på förlåten och låter mamman få höra applåderna när dottern framför sina one-liners…
En liten pärla med rätt tonträff om sorgearbete med mammans psykiska ohälsa som bakgrundsfond. Men det är också något så ovanligt i modern film som en seriös berättelse om en far-dotter-relation som inte fokuserar övergrepp och våld utan söker framkomliga vägar i relationen och mot ett större helande.
Det är en i grunden konventionell historia men paketerat via ett modernt berättande som beaktar nutida utmaningar för en ung människa. Samtidigt vågar filmen också vara upplyftande mitt i det mörka och låter både karaktärerna och publiken behålla tron på ett, om än inte gott, så någorlunda positivt slut. Jag tänker på en parallell till kristen tro: en Gud som är med oss mitt i det mörka och genom allt, snarare än en Gud som alltid förskonar oss från lidande och smärta.
Carl-Johan R Freed