USA 2009, Regi: Michael Moore (SF)
Cannes-vinnare
Ännu en Michael Moore-film – och då vet vi alla vad som serveras på filmfatet. Denna är inte lika omtalad som tidigare filmer. Kanske upplevs den mer balanserad eller mindre kontroversiell, vad vet jag? Eller har Moore blivit comme il faut – möjligen upprörs man inte lika mycket längre p g a att hans politiska frågeställningar blivit allmängods? Men ”Capitalism” är icke desto mindre ilsken för det (trots Moores försök till mer objektiv framtoning tillika en nertoning av hans ”pajaserier” beträffande sitt iscensättande av konfrontationerna).
Kortfattat får vi en karta över det närmast nerläggningshotade USA. Företag stänger eller flyttar. Deprimerande men som vanligt känslomässigt starkt. Filmen vätter t o m lite åt drama-hållet. Delar av beskrivningen kan kännas främmande för en svensk åskådare. Och samtidigt ser vi denna utveckling (avveckling?) komma hit – omhuldad eller i alla fall accepterad av såväl höger- som vänsterflank. Finns det någon som fortfarande tror att exempelvis Volvo och IKEA är svenskt?
Noteras bör också i denna Cannes-vinnare ett par vågade Kristus-centrerade scener. Modiga katolska präster och biskopar väljer att radikalt gå i Jesu efterföljd. Härligt! Suveräna ”Jesus of Nazareth” av Merle Haggard hörs också. Och jag frågar mig vad vi skulle ha gjort med Kristus om Han levt på 2000-talet? Ett ironiskt svar ger Moore via en festlig vinkling på den klassiska ”Jesus”-filmen från 1977 om vad vår Herre skulle kunna ha sagt om han var kapitalist!
Carl-Johan R Freed