Vandra min väg/Klockorna i St. Mary

Going my Way/The Bells of St. Mary’s, USA 1944-45, Regi: Leo McCarey (Universal)

Kyrkan i svunna tider…

För många svenskar en okänd 40-talspärla som faktiskt vann Oscar för både bästa film och regi. Bing Crosby har här ett av sitt livs roller som den unge Fader O’Malley. Denne kommer till St. Dominic’s Church där den gamle prästen ondgör sig över den unge adeptens nya tilltag för att fånga ungdomen… Det är enkelt och klassiskt berättat (vi har sett det i modern tid i t ex ”En värsting till syster”-filmerna). Det är vördnadsfullt utan att vara alltför religiöst; man skriver aldrig kristna dogmer på publikens näsa. Men det är riktigt uppbyggligt att se en film där prästen är en man av folket, kyrkan står kvar mitt i byn och tron var något verkligt och vardagligt (om än inte alltid uttalad). Jag får nypa mig i armen och påminna mig om att det fanns en tid då katolska präster inte var synonymt med dolda agendor (!). ”Vandra min väg” är en fin liten film som det är synd att inte upptäcka – speciellt för de av oss som gillar gamla härliga svartvita bilder ackompanjerade av sentimentala sånger!

Året efter kom en uppföljare till filmen ovan. Denna gång kommer O’Malley till en ny kyrka som också inhyser ett kloster, vars abbedissa spelas av Ingrid Bergman. Prästen trampar fortfarande upp okonventionella vägar och försöker expandera skolan genom att ta kontakt med entreprenören som äger marken bredvid. Nunnorna är skeptiska… I princip samma koncept som i ”Vandra min väg”; lite sentimentalt men äkta och med en välmenande tro. Min favorit, Ingrid Bergman, har faktiskt aldrig känts så enkel och naturlig – en nordisk skönhet med en fläkt av naturromantik när hon brister ut i ”Vårvindar friska”. Och många har nog glömt att gamle Crosby hade en mycket vacker sångröst och gjorde mer än bara välkända ”White Christmas” i original. Det känns sorgset att sådan här filmer inte görs – eller kan göras – i vår tid p g a postmodern ironi. Men ni som inte är helt förstörda kan gott drömma er tillbaka till svunnen tid och lyssna till klockorna i St. Marys katedral!  

Carl-Johan R Freed