USA 2000, Regi: Steven Soderbergh (Scanbox)
Party, någon?
”Traffic” är en komplex film. Det är ett långt drama med många sidospår och parellellhandlingar (snyggt skildrade genom olika färgskalor som överensstämmer med personerna och miljöerna som omger dem) om effekterna av droghandeln över gränsen mellan USA och Mexiko. Vi möter de hårt kämpande poliserna, den intet ont anande hustrun till en droghandlare, livströtta tonåringar som knarkar och den nyutnämnde antidroggeneralen som vägrar inse problematiken inom den egna familjen.
Soderberghs film är inte ”tydlig” i form av ett predikande budskap. Kanske skulle man önska något mer kring diskussionen rätt och fel (Soderbergh verkar rätt otydlig var han själv står i grunden; det viktiga för honom synes vara att peka ut samhällsproblemen). Men samtidigt är det en viktig film om vår tids stora pest – drogsjukdomen som sprider sig likt digerdöden under medeltiden. Men det är också en sjukdom kopplad till personligt anvar, såväl i familjerna som socialt, ekonomiskt och politiskt. Den speglar den uppgivenhet som finns, inte minst i USA, där myndigheter och andra i många fall gett upp kampen – eller åtminstone tvivlar på om man någonsin ska vinna den. ”Traffic” är viktig just därför att den vågar belysa det personliga missbrukets långtgående konsekvenser som når ända upp i samhällstopparna. Den slår därför hål på myter kring ”personliga val”, ”frihet”, ”måttligt bruk” etc.
Carl-Johan R Freed