USA 1995-2019, Regi. John Lasseter / Lee Unkrich / Josh Cooley (Disney / Pixar)
I leksakernas värld
Vad händer om våra leksaker får liv? Visst har vi alla tänkt den tanken om vår docka eller favoritnalle någon gång! Eller om figurerna i en serietidning och karaktärerna i en barnbok helt plötsligt hoppar ut och blir levande…
”Toy Story”-filmerna bygger på denna fantasi och varvar temat i fyra olika filmer. Jag behöver därför inte orda så mycket mer om innehållet. Självklart finns det galna upptåg bland leksakerna och den givna kampen mellan goda och onda!
Ja, de flesta har väl sett eller känner till dessa synnerligen framgångsrika animerade filmer vid det här laget (2011). Numera finns de samlade i en box med bonus-material (naturligtvis!). Och de tål verkligen att ses flera gånger, både för stora och små. Fantastiska animationer, livfulla karaktärer, bra dubbning, smarta berättelser och Randy Newman’s filmmusik. Vem sa att barnfilmer måste vara tråkiga för oss vuxna?
Så avslutar jag med en utläggning av den kanske starkaste delen i serien, nämligen fjärde filmen från 2019 (ej med i boxen på bilden) i serien om leksakerna som får liv när människorna vänder ryggen till. Som sagt; visst har vi väl alla som små funderat över om vår docka eller nallebjörn faktiskt hör oss när vi pratar med, sjunger för eller ska natta dem? Kanske allra helst när de vuxna inte varit tillgängliga och velat lyssna till oss. Då har gosedjuren och leksakerna fått vara ställföreträdande vänner fulla av liv. Också som vuxna kan detta fenomen ta sig säregna uttryck. Som i det gamla skämtet när den engagerade mannen ber buktalaren hålla klaffen så han kan prata klart med dockan i dennes hand!
”Toy Story” var när den kom 1995 världens första helt datoranimerade film. Åren har gått och vem skulle kunna tro att denna animerade serie skulle bli så framgångsrik – och seglivad – att den skulle fortsätta närmare 25 år till! Man har förfinat animationen och berättandet ytterligare, ja närmast till perfektion. I del fyra möter vi samma gäng som tidigare men historien har fördjupats. Dockan Woody har alltid känt sig säker på var han hör hemma och att hans viktigaste uppgift är att ”ta hand om” det barn han tillhört vare sig det är Andy eller Bonnie. Så när Bonnies nya hemgjorda leksak Gaffe kallar sig själv för sopa och inte leksak, tar Woody på sig uppgiften att visa Gaffe varför det är så underbart att vara en leksak. Men världen kan vara en farlig miljö och det kan vara grymt att vara en liten leksak där ute.
Denna film är nog aningen komplicerad för de minsta men desto mer givande för de större barnen och de vuxna. Ungefär på samma sätt som ”Up” eller ”Insidan ut” med mångdubbla djup och existentiella bottnar. Här är temat ”offerrollen”, att våga ge upp sig själv för någon annan och vad det innebär att vara ”mänsklig” i ordets djupare bemärkelse. Fint berättat!
Carl-Johan R Freed