USA 2008, Regi: Kathryn Bigelow (Nordisk film)
Varför kriga – egentligen?
Regissör Bigelow var tidigare gift med James ”Avatar” Cameron. De kämpade mot varandra på Oscarsgalan 2010. Och det var hon (som är betydligt mindre känd!) som vann flera statyetter för detta insiktsfullt skildrade krigsdrama. Heja Kathryn! Det ska tydligen vara en kvinna som skildrar krigets helvete och de manliga soldaternas liv! ”The Hurt Locker” är en av de bättre Irak-skildringarna som kommit. Det är nervigt och nervöst redan i första scenerna när bomber ska desarmeras. Inget för den känslige visar det sig – stundom känns filmen rejält i maggropen.
I rollerna ses mest okända aktörer. Dett är bra för då blir inte fokus på vilken kändis som spelar vilken roll, vem som är ”the good guy” respektive ”the bad guy”. Nu kan Bigelow istället koncentrera sig på karaktärerna och det som händer dem själsligt och psykologiskt. Därför finns här heller ingen egentligt sammanhållen handling. Vi följer soldaterna på ett antal olika insatser men får inte riktigt veta varför de är just på en viss plats och varför; de specifika operationerna avidentifieras. På liknande sätt framträder det aldrig en tydlig bild av ”hjälten” kontra ”fienden”. Regissören låter oss se många tekniska detaljer men de blir nästan som en förevändning för att visa vad som sker med männen som utför dem.
Kameraföringen, som aldrig blir jobbigt skakig, gör att vi hela tiden känner oss närvarande – vi är DÄR! Fördomsfullt kanske, men möligen har detta att göra med att Bigelow är kvinna. Hon verkar tämligen ointresserad av politik, brandtal och propaganda. Däremot centrerar hon väldigt mycket de mänskliga mekanismer som sätter igång krigföring och vad som sker med personer som antar utmaningen att bli ”experter på krig”. Dessa soldater går ofta in och gör sin insats i försök att komma undan med livet i behåll på plats efter plats, gång efter gång. Men Bigelow ställer frågan: Vad händer med dem i längden? Varför blir krigarlivet som en drog, ett gift? Hon verkar antyda att detta leder till en bekräftelse och en spänningssökarkick som man måste ha om och om igen. Detta leder i sin tur till att somliga vill ut i krigets vansinne strax efter att de anlänt hem till tryggheten. De kan inte nöja sig med enformigt vardagsliv och att ”bara” vara hemma.
Titelns ”onda skåp” – att bli inlåst i något som man inte kan ta sig ur – tror jag kan symbolisera såväl självmordsbombarnas perspektiv som amerikanska soldater som kanske mot sin vilja skickas in i kriget. Slutpoängen borde vara: Vad är meningen med allt detta? Ett stort ”Varför”? Bigelow pekar på en spiral som fortsätter och fortsätter. I den finns egentligen inte några tydliga vinnare Jo, möjligvis de som tjänar pengar på kriget. Över hela världen har kriget blivit ”business” och mångmiljardindustri genom tillverkning, handel, mediaexponering osv. Men i slutändan finns ändå mest förlorare. Skulle man tillhöra den lyckliga skara som vinner kriget och inte mister sitt liv så förlorar man sitt hjärta, sin integritet, sin medkänsla, sin familj eller något annat. Efter att ha sett ”The Hurt Locker” blir för mig de stora hjältarna de som står ut med tråkiga, gråa måndagar, som gör sitt bästa där och finns till för grannen och sina barn. DET är en hjältes utmaning i en värld av kickar och snabba fixar!
Carl-Johan R Freed