USA 2013, Regi: Lee Daniels (Scanbox)
Bortom den politiska korrektheten
Verklighetsbaserat om den färgade Eugene Allens kamp uppåt i samhällshierarkin i ett USA som går från segregerat till ett samhälle som håller på att vakna upp. Och som sådan givetvis ett hyllat alster på diverse festivaler och en film med ett upplägg som publiken “bör” tycka om – en till synes politiskt korrekt historia. Men “The Butler” är faktiskt en genuint sympatisk berättelse om butlern i Vita huset som lojalt tjänade under ett gäng presidenter. Han fick vara med i utvecklingen från den tid då färgade fortfarande kallades “boy” till att under 1980-talet bli bjuden på cocktailparty med sin fru och mingla med världspolitiker.
Något förutsägbart kanske, och som sagt är det ganska självklart vad man “ska” tycka och ha sina sympatier. Men självfallet är det en viktig story, och närmast omöjlig att inte ta till sitt hjärta. Ungefär som Lee Daniels tidigare mästerverk i det lilla formatet – “Precious” – som jag recenserat i Dagen.
Daniels försöker också på flera plan balansera historien; det är t ex inte självklart att de mest liberala ledarna är de mest sympatiska privat. Tvärtom vågar man sig t o m på att skildra att presidentparet Reagan med värme (tydligen stod Ronald och Nancy tydligt upp för Allen och hans familj). Det verkar som hur man behandlar nästan mer har med personlig inställning att göra, snarare än vilken politisk etikett man går under. En aktuell påminnelse för alla dom som skriker högst och tror sig vara de mest inkluderande. Men den man är i det privata, i det tysta, i det enskilda mötet, ropar högre än slagord i det offentliga!
Carl-Johan R Freed