USA 1999, Regi: Rupert Wainwright (MGM)
Kvasikristen mystik
En katolsk präst i Sydamerika avlider under mystiska omständigheter. Det ryktas att han kommit över ett försvunnet evangelium som går direkt tillbaka till Jesus själv. I detta evangelium ska Jesus ha predikat ett budskap om Guds rike bland människorna, ja att Gudsriket på ett tydligt sätt också finns INOM oss (och inte bara kommer till oss ”utifrån” via t ex prästerskapet och kyrkan). Därför är detta evangelium kritiskt mot makt och yttre strukturer för hur religionen ska organiseras.
En amerikansk turistande kvinna köper ovetandes ett krucifix som tillhörde denne präst, som lokalbefolkningen beundrade och vördade högt. Väl hemkommen till USA ger hon krucifixet som gåva till sin dotter. Snart upptäcker dottern (spelad av Patricia Arquette) att hon utsätts för ovanliga krafter – både yttre och inre. Allt mer inser hon att de mystiska upplevelser hon har är s k stigmatiseringar, dvs hon erfar samma lidande som Jesus på korset med t ex blod efter spikarna i händerna och törnekronans märken runt huvudet. En präst (Gabriel Byrne), med uppdrag av Vatikanen att undersöka olika slags mirakler vetenskapligt, tar kontakt och försöker hjälpa henne. Snart inser de båda att ”det försvunna evangeliet” och de krafter som är i rörelse, är ett hot mot den hierarkiska maktapparaten i Rom, ja ett hot mot hela den religiösa, politiska, ekonomiska och sociala uppbyggnaden av den världsvida katolska kyrkan…
”Stigmata” är ett thrillerdrama med religiösa förtecken – som så många andra filmer som släpptes runt övergången till det nya millenniet. Armaggedon och End of Days är bara två andra exempel på filmer som spekulerar i vad det nya årtusendet kan innebära utifrån profetiska och apokalyptiska förutsägelser inför tidens slut. Det är intressant att notera att, trots att vi lever i en sekulariserad tidsålder, så fascineras människor fortfarande, kanske mer än någonsin, av det okända såväl som den ”vanliga” etablerade religionen, i det här fallet: kristendomen. I en viss mening är det bra att den här typen av filmer görs de öppnar nämligen upp för samtal om tro och andlighet och huruvida Bibeln är Guds levande ord som kan tala till oss också idag. Jämför även med Left Behind som ju kom året efter! Men den här sortens filmer är också knepiga eftersom de väcker en hel del svåra frågor och problemställningar:
För det första, vi ska komma ihåg att Hollywood i första hand är ute efter att tjäna pengar – inte att föra fram sanningen eller en rätt och sund teologi. ”Stigmata” är ett exempel på en spännande och intensiv film, men mycket spekulativ. Fenomenet kring stigmatisering är omvittnat inom olika kyrkogrenar men det finns inget i NT som säger att detta är något som SKA ske eller ens något som Jesus VILL att människor ska uppleva och ta efter. Thrillerinslag blandas upp med andliga och religiösa detaljer, som knappast hör till det centrala i kristen tro (Jesus borde vara i centrum – inte människors märkliga upplevelser!). Självklart måste en kristen vara öppen för Guds övernaturliga makt då Han av kärlek t ex vill bota oss från sjukdomar eller tala till oss om våra liv. Men bara för att något är ”oförklarligt”, ”andligt” eller ”mystiskt” innebär det inte automatiskt att det är från Gud eller ens något gott. Allt måste prövas utifrån resultatet – vad leder detta ”övernaturliga” till helt enkelt?
För det andra, det finns ofta i den här typen av filmer en onödig och osund fokusering vid det mörka och onda. Man kan fråga sig: Varför ska den här tjejen uppleva det här? Blir hon en bättre människa, mer lik Jesus, efteråt? Knappast! Vad säger det här om vår bild av Gud? Och – djävulen? Tittaren kan lätt få intrycket av att det är satan som regerar och härskar över människorna. I själva verket står det klart utifrån Bibeln att, även om den onde är verksam i vår värld idag t ex genom demoner (Jämför med filmer som Exorcisten!), så har Gud besegrat det onda genom Jesu död på Golgata kors och hans uppståndelse. En dag ska Jesus komma tillbaka, göra upp med det onda en gång för alla och definitvt upprätta Guds rike av sanning, rättfärdighet, glädje, kärlek och frid!
För det tredje, även om vi kristna i Sverige oftast är protestanter så kan det ibland kännas tråkigt att det så ofta blivit legitimt att låta katolska kyrkan klä skott för all kritik som inte alltid är sanningsenlig eller saklig. Visst, vi har fått rapporter om otäcka företeelser som pedofilskandalen i USA. Men utifrån detta kan vi inte sluta oss till att majoriteten av präster och seriöst troende människor i församlingarna är hycklare, sjuka personer och ondskefulla maktgalningar. Det behövs ABSOLUT kritik av kyrkan och kyrkans folk när saker och ting går snett, men den bild som filmer skapar av katolska kyrkan blir ofta onyanserad och inte alltid korrekt. Filmer som ”The Mission” med bl a Robert De Niro och engelska ”Priest” är utmärkta exempel på hur man kan föra fram riktig, konstruktiv kritik OCH samtidigt behålla hoppet om frälsning, förlåtelse och godhet i kyrkans hägn vid liv!
För det fjärde, det har spekulerats mycket i eventuella försvunna Jesus-ord, bl a det s k Thomasevangeliet. Teologer konstaterar idag att detta är just – spekulationer! Det FINNS en anledning till varför man i den tidiga kyrkan valde och valde bort skrifter om Jesu liv och lära. Det berodde knappast på att vissa texter var för radikala (Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelier om Jesus i vårt nya testamente är så radikala de någonsin kan bli!!!), utan för att de var konstiga och stämde dåligt överens med den sanna bilden av Jesu. Läser man t ex NT:s apokryfer (”tilläggsböcker” om Jesu liv som inte kommit med i vår bibel – ungefär som bortklippta scener i en film!) får vi en högst underlig bild av Jesus – mer präglad av författarna själva än t ex de bilder som traditionen förmedlat och som kristna tror kommer från Gud! Mycket mer finns att säga, men vi kan konstatera att det idag inte finns några hållbara bevis på att t ex Jesus skulle ha varit i Indien eller att han skulle ha blandat sitt budskap med buddism, hinduism etc. Vid närmare granskning kan man inte heller säga att det finns ”genuina” skrifter som går tillbaka till Jesus själv men som kyrkan undanhållit. Tvärtom; sanna kristna är mycket måna om att s a s gå tillbaka till vad Jesus gjorde och sade. Skulle det ha funnits klara bevis på att vi ”missat” någon skrift från Jesus själv, skulle detta ha korrigerats för länge, länge sedan – oavsett vad någon påve, biskop eller kyrka tänkt och tyckt. Jesus sade om sig själv att han är sanningen och att sanningen ska göra oss fria!
Sammantaget: ”Stigmata” är välgjord med fräcka klipp, häftiga användning av ljus, ljud och musik (nästan som en rockvideo!). Den är ruggig och tankeväckande – men överensstämmer knappast med vad de flesta kristna, i alla kyrkliga riktningar, tror är verklighet idag eller vad seriösa forskare kommit fram till. Men se den gärna, läs samtidigt i NT och fundera över vad Jesu liv, död och uppståndelse betyder – för dig och mig här idag!
Carl-Johan R Freed