Sverige 2020, Regi: Henrik Schyffert (TriArt)
Med humor och livsglädje som vapen
En av 2020 års roligaste och mest drabbande draman åt det dokumentära hållet och som vann flera priser på Guldbaggegalen. Schyffert har gått från att vara en ironisk 90-talskomiker till en inkännande filmmakare med fingertoppskänsla. Här har han letat upp musikern och allt-i-allon inom underhållningsbranschen Uje Brandelius. Som familjefar mitt i livet får han diagnosen Parkinson. Vi får ta del av hans liv i den vardag som blir hans från att han får beskedet till att han ska berätta för omgivningen och slutligen anpassa sig till sitt nya liv.
Det är i egentlig mening ingen dokumentär men alla aktörer spelar sig själva och försöker återskapa de händelser de varit med om. Fyndigt. Vi får möta en säregen blandning av drama och komedi, där livsglädje och vardagsliv tangerar både diagnoser och psykisk ohälsa. En i ordets rätta bemärkelse ”feel good”-film trots den svåra tematiken.
Egentligen händer det inte så värst mycket utan handlingen lunkar på i maklig takt utan ett klassiskt manuskoncept. Men det är så underfundigt och fascinerande att man dras med i Ujes liv i stort och smått. Och märkligt nog känns för ovanlighetens skull den korta speltiden just för kort – man hade velat se mer av Uje och hans familj. Ett så gott betyg som något. Mer av Uje och Schyffert, tack!
Carl-Johan R Freed