USA 2001-2003, Regi: Peter Jackson (SF)
1. Ringens brödraskap (The Fellowship of the Ring), 2001
2. Sagan om de två tornen (The Two Towers), 2002
3. Sagan om konungens återkomst (The Return of the King), 2003
Tre år tog det att komma fram till finalen i ”Ringen”-trilogin. Filmhistoriens största projekt är i hamn! Många tvivlade på att det skulle lyckas – publik, kritiker, Tolkien-fantaster och filmbolag. Men regissören Peter Jackson gav sig inte. Så efter flera års planerande kunde inspelningarna påbörjas på Nya Zeeland i slutet av 1990-talet. Och vi kan – så här en bit in på det nya decenniet / millenniet – konstatera: SUCCÉ!
För det första är det en beundransvärd prestation att överhuvudtaget ro i land med ett sådant här gigantiskt mastodontprojekt! Det är inget mindre än en bragd med tanke på budget, skådespelare, statister, inspelningsförhållanden m.m. Och vi får inte heller glömma det faktum att filmen är i tre separata delar och har visats över hela världen under en rymd av lika många år! Visst kan man invända och tycka att filmerna är för långa, sega, högtravande i språket eller pretentiösa i anspråken. Men de flesta håller ändå med – oavsett om man gillar denna typ av fantasy-film eller ej – att detta fenomen är rättmätigt något stort!
För det andra är det en triumf för ögat. Filmerna är sannerligen en visuell fest. Specialeffekterna är suveräna, dataanimationerna likaså. Vidare även fotot, färgerna, scenografin, ja allt står i samklang och målar upp en alldeles egen värld som förmodligen Tolkien själv skulle ha godkänt. Och nog har man hittat rätt, rent utseendemässigt, på de flesta av aktörerna. Elijah Wood, exempelvis, kommer väl alltid att bli förknippad med Frodo, osv.
För det tredje är det en fantastisk historia, som på ett lysande sätt transformerar om bokförlagan till filmduken. Temat är klassiskt, budskapet enkelt. Hjältar mot skurkar, kamp och strid, det godas seger mot slutet, ordningen återställs. Det är intressant att notera att filmerna görs i vår ironiska tid av parodi och satir, där allt sker med distans och sarkasmer. ”Ringen”-filmerna är på allvar, för många unga tittare är de nästan ”på riktigt”. Här finns inget av förlöjligande, överraskande vändningar och moderna referenser. Och – tro det eller ej – inget sex och inga explicita svordomar (!) Allt sker på traditionellt manér, som i en riktig saga – och publiken älskar det! De goda är goda, de onda är onda på riktigt; det råder inget tvivel om vilken sida man står på (ja, förutom med Gollum / Sméagol-gestalten som ju SKA vara just tvetydig – på ungefär samma sätt som Paulus uttrycker det i Nya testamentet, i längtan efter någon som kan rädda honom: ”Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag!”). Det verkar finnas en önskan bland unga idag att få svar på sina frågor. Ungdomar verkar vilja att få känna att världen kan vara enkel ibland, att det är skillnad mellan kärlek och hat, sanning och lögn, gott och ont!
För det fjärde är filmerna en suverän möjlighet att introducera evangeliet om Jesus. Sällan har en profan film, dvs inte producerad av någon kyrka eller kristen rörelse, med ett så gott budskap nått ut till så många. JRR Tolkien, bokförlagans författare, var själv bekännande kristen. Även om han medvetet skapade en egen mytologi i böckerna, är referenserna till kristen tro märkbara. Se på följande exempel! Liksom de stora gestalterna i Bibeln, t ex Mose, Gideon, David och Jesus, ställdes inför övermäktiga motståndare men övervann dem på ett rättfärdigt sätt, möter den lille Frodo ondskans makter och segrar över dem. Gandalf trollkarlen är dock den ende som s a s har kraften att i sig själv gå emot det onda och vinna. Han förvandlas från grå till vit och räddar sina vänner. Påminner inte detta om effekterna av en viss Jesu uppståndelse? Aragorn är den blivande kungen som de gamla profetiorna talar om, han är godhjärtad och har helande egenskaper. Jämför med orden i Gamla testamentet som förebådar Jesu ankomst! Vi stannar där men skulle ha gått vidare. Vi skulle kunna ha talat mer om offertemat som kan liknas vid Jesu frälsningsverk, frestelser och fall som skulle kunna översättas med den kristna termen ”synd” (kom t ex ihåg Gollum / Sméagol-figuren och Saruman som båda sålt sig till det onda men började som goda!), möjligheten till upprättelse och förvandling som påminner om den kristna frälsningen, osv. (Se gärna vidare i vinternumret av numera nerlagda ”Forum för tro och samhälle” för en utförligare analys!).
Till sist: Se ”Sagan om ringen”-trilogin – och se om den! Låt dig underhållas och förflyttas i fantasin! Ställ dig på det godas sida i kampen mot det onda! Men fundera också vidare, ta fram en bibel, läs och jämför! Kanske finns det en allmänmänsklig, evig referens mellan ”Ringen”-filmerna och Jesu liv, död och uppståndelse i NT som gäller oss alla?!
Carl-Johan R Freed