Sverige 2021, Regi: Hannes Holm (SF)
Karl-Bertil ett varv till!
Tage Danielssons saga som blev tecknad film på julafton som blev musikal i händerna på Henrik Dorsin på Scalateatern som nu blivit matinéfilm för hela familjen… Är greppet uttjatat? Funkar det?
Jag tror att i princip alla vuxna i Sverige känner igen berättelsen om godhetsaposteln, den 14-årige gänglige pojken uppvuxen i en rikemansfamilj i utkanten av Stockholm. Pappan äger ett av stadens större varuhus (motsvarande Åhléns eller NK) och tjänar multum. Det dåliga samvetet hos den rättrådige Karl-Bertil växer allt eftersom han inkorporerar hjältar som Robin Hood i sitt tonåriga liv. Sedan följer den välbekanta rundan med julklapparna som han snott från de rika och som nu ska delas ut i stadens fattigkvarter.
Filmen följer i allt väsentligt grundstoryn. Men för att den inte ska vara över på 25 minuter har den byggts ut – via ett helt naturligt sidospår faktiskt. Ett barnhem i nöd konfronteras med fadern Tykos skenhelighet. Smart.
På engelska säger man ”tongue-in-cheek” om vissa filmer. Och precis så är denna film: fryntlig, lättsam, rolig. Men utan att den blir banal eller ytlig. Här lurar nämligen en svärta strax under ytan i kontrasten mellan de som har och de som inte har. Men också Tyko i Jonas Karlssons eminenta gestalt framställs inte som en endimensionellt snål kapitalist. Framskymtar gör istället ett socialt mindervärdeskomplex som den uppkomling mot högre klasser han är. I sin strävan att bli accepterad av de högre stånden blir denna vinkel en intressant passning till alla nyrikingar av idag på Östermalm och runt Stureplan. Eller för all del på sociala medier. De som är beredda att gå den där extra milen för att tas upp i de finare kretsarna.
Filmen är en spelfilm, snyggt gjord till stor del på plats i och runt Stockholm. Men den har också ett magiskt skimmer omkring sig, som vore den halvt animerad. Holm har rollbesatt på ett utomordentligt sätt. Ett fynd från Värmland som Karl-Bertil, ett otal kända aktörer i övriga bärande roller.
En film för både stora och små och alla där emellan. Den gör mig och hela familjen på gott humör i juletid! Möjligen är marknaden för ”Karl-Bertil”-versioner mättad för en tid framåt men den här varianten funkar mer än väl som film ännu ett antal jular. Den ger en traditionell känsla i sin beskrivning av gamla tider från ett imaginärt 40-tals-Stockholm. Samtidigt lyckas filmen ändå ge en modern känsla i sitt tilltal och det ständigt aktuella budskapet om att motverka utanförskap och jobba för inkludering.
Carl-Johan R Freed