The Pianist (Fr/Po/Ty/Storbr) 2002, Regi: Roman Polanski (Universal) resp. (La Vita è Bella) It 1997, Regi: Roberto Benigni (Miramax)
Musiken som räddning
Inom liknande domäner som Schindler’s List (se särskild recension) och Livet är underbart ’97 (se nedan) rör sig ”Pianisten”. Detta märgfulla men delvis otäcka drama utspelar sig i det judiska ghettot i Warszawa under andra världskriget. Som titeln antyder får en judisk man ett slags möjlighet att ”spela sig” ut ur sin belägenhet – men till vilket liv och med vilken inverkan på den personliga moralen?
Det är förskräckligt, mörkt, hopplöst och eländes elände. Just när man tror att det inte kan bli värre, så blir det just det. Men någonstans skiner en strimma hopp hela tiden. Adrien Brody förkroppsligar ett obändigt hopp, en möjlighet att slippa ut ur helvetet genom musikens makt. Här finns moraliska frågeställningar om vad som är betänkligt. Men vem skulle inte göra vad man kan för att rädda sitt eget skinn – och andras? Så länge det finns liv finns det hopp, tro och en möjlighet. Och så länge det finns kultur och konst så finns en överlevnadsförmåga.
Se gärna också Livet är underbart och jämför. Den judiska absurda humorn motsvarar musiken/konsten här, den obändiga övertygelsen att man vill överleva och kampviljan att kämpa mot alla odds. ”Livet är underbart” är tragikomisk och lättsam p g a Roberto Benignis tokroliga gestalt som t o m kan skoja inne i koncentrationslägren. Men ”Pianisten” är betydligt mera svart och tung i tonen. Båda förmedlar dock samma starka, hoppfulla budskap!
”Schindler’s List”, ”Pianisten” och ”Livet är underbart” är moderna exempel på filmer som tjänar som en påminnelse om vikten av att kristna står upp för sina judiska bröder och systrar också i modern tid – oavsett om hotet kommer från islamister, fascister eller nynazister – så att inte antisemitismen slår klorna i oss igen…
Carl-Johan R Freed