Peter och Draken Elliott

Pete’s Dragon, USA 2016, Regi: David Lowery (Disney)

Uppdaterad barnfilmsmatiné

Jag minns den gamla 70-talsversionen från skolmatsalens biovisning med surrande projektor. Det var en relativt tidig blandning av animerade sekvenser där draken mötte riktiga skådisar i vanliga spelfilmssegment. Den hade en nostalgisk charm likt när man bläddrar i äldre skolbok eller såg matinéfilmer från förr i världen. Den nya versionen vinner i uppfräschning men något förloras ändå av gammeldags berättarkänsla.

I många år har en gammal träsnidare underhållit traktens barn med sina historier om den farliga draken som bor långt in i den djupa skogen. Hans skogsvaktardotter Grace har överseende med faderns hittepå-historier. Det vill säga, till den dag hon möter Peter – en 10-åring utan vare sig hem eller familj och som påstår sig leva i skogen tillsammans med en enorm, grön drake vid namn Elliott. Peters beskrivning av draken verkar förvånansvärt lik draken i hennes fars historier. Vi får följa med när Grace bestämmer sig för att undersöka varifrån Peter kommer, var han hör hemma och hur sann historien om draken egentligen är…

Som sagt, 2000-talsversionen är en uppdatering av filmen från 1970-talet som i sin tur bygger på en äldre barnboksberättelse. Här är det relativt mycket datoranimerat förstås. Men styrkan ligger snarare i att det i botten fortfarande är en fabel om vänskapen mellan människa och djur eller om behovet av låtsaskompisar och att få leva i fantasins värld. Vad är det som egentligen skrämmer oss – det synliga eller det osynliga? Är skogen och naturen farlig eller är det farligare där människor befinner sig? Och är det så viktigt om en grön vänskaplig drake verkligen finns i sinnevärlden? Räcker det inte att han är en hjälp för den som behöver? Ungefär som Alfons Åbergs osynlige vän, Mållgan, som försvinner när han fullgjort sitt uppdrag.

(Bekännelse: Det är först i vuxen ålder när jag läst om böckerna om Alfons för mina barn som jag förstått att Mållgan egentligen inte ”fanns”. Men säg det inte till någon…).

Carl-Johan R Freed