The Shawshank Redemption, USA 1994 (Atlantic), resp. The Green Mile, USA 1999 (Warner), Regi: Frank Darabont
Fängelsefilm – eller om livet på andra sidan murarna
Från tid till annan släpps det s k fängelsefilmer. De tar ofta upp frågor kring livet bakom lås och bom men också den djupare frågan om människans skuld kontra möjligheten, eller nödvändigheten av, förlåtelse, försoning och botgöring. De diskuterar gärna frågor kring ångest och skam och huruvida det finns ett bättre liv och en möjlighet till personlig upprättelse. Men de kan också berätta om fängelsemiljön och dess tuffa villkor och ställa frågor kring om fångarna verkligen blir bättre människor efter sin tid bakom lås och bom, dvs vård- kontra straffperspektivet. Inte sällan handlar filmerna också om oskyldiga människor som bestämt sig för att fly och tittarna får följa planeringen och sedan den spännande flykten ut ur fängelset och huruvida de lyckas eller ej. Somliga är så pass intressanta, och viktiga, att de kan hjälpa kristna i sin syn på straff och vård och på att relatera till internerna som man kanske besöker på regelbunden basis. Andra får mer fungera som förströelse och underhållning för stunden.
Jag skulle kunna nämna många varianter på temat. Men jag väljer att i huvudsak nämna två stycken amerikanska filmer från senare år. Båda är, märkligt nog, baserade på berättelser av Stephen King som ju annars mer är känd för sina skräckskildringar. Och som så ofta är filmatiseringar av hans böcker som inte är rysare bättre än de regulära skräckisarna (ett annat sådant exempel är den fina ”coming-of-age”-filmen ”Stand By Me” från 1986). De filmerna jag tänker på här är Nyckeln till frihet och Den gröna milen . Båda handlar om människor vi som tittare får sympati för fastän de befinner sig i fängelse. Filmerna är små moraliteter om godhet och ondska, att finna det goda även inom en orättfärdigt system eller ogynnsamma omständigheter. De handlar också om att söka vägar ut i friheten och att fram till dess klara av att överleva. Visst kan de tyckas vara lite platta och ihåliga (som ibland King-filmatiseringar blir), kanske också något sentimentala och ytliga. En och annan kristen röst har höjts mot Den Gröna Milens övernaturliga, andliga inslag. Somliga tycker att de är för långa. Men sammantaget är de ändå två ganska lyckade exempel på fängelsefilmer om medmänsklighet och empati, något vi alla behöver mer av – både innanför och utanför murarna!
Om du vill ha fler exempel på fängelsefilmer, sök på t ex Vägen ut, Kullen, Midnight Express, Flykten från Alcatraz och Förbrytelser.
Carl-Johan R Freed