ÄVENTYREN FORTSÄTTER…
Strömmen av Disney-filmer – båda nya och special- & jubileumsutgåvor av gamla – verkar aldrig ta slut. Här fortsätter vi med två stycken klassiker och fördjupar oss i dem en stund.
Först ut är en sovande sessa: Törnrosa – special edition (1959). ”Törnrosa” firade sitt 50-årsjublieum 2009. Man kan inte annat än beundra Disney-koncernens sätt att tjäna pengar på samma sak gång efter gång – när de med jämna mellanrum släpper restaurerade editions med ständigt nytt bakom-material… – och vi går på det! Men faktum är att jag glömt hur fin denna tecknade – OBS! ej animerade – film var. Jag minns den som mycket mer stel. Men i den digitalt putsade DVD-versionen är den bara såå snyggt gjord! Det är som förtrollat och filmmakarna skapar en egen värld – långt ifrån modern animationsteknik och dito action.
Många sagor – så ock denna – bär på arketyper och kristna referenser. Här noterar jag faktiskt paralleller till exempelvis Mose i vassen, féerna som en kvinnlig motsvarighet till de tre vise männen som måste försöka skydda det lilla barnet och den ständigt pågående kampen mellan Gud och djävulen. Lägg märke till att ondskan är mycket skickligt porträtterad – och personifierad – i den onda fén. Därför måste en varning utfärdas för små barn som lätt blir skrämda. Intressant att man i gamla filmer inte väjer för detta moment – något som ofta tonas ner eller förklaras bort i modern film genom nutida psykologiska tricks och ett kompenserande gullegull-skimmer. Här visar man istället ”allt”, men givetvis vinner det goda i slutändan. Moderna barnfilmer vill istället ”problematisera”, något som barnen inte alltid fattar. Resultatet blir att det goda egentligen inte är särskilt gott emedan det onda inte i själva verket inte är särskilt. Men i en klassiker som ”Törnrosa” står Draken tydligt mot de tre féerna – en tydlig symol för djävulens kamp mot den heliga treenigheten. Sedan blandas detta givetvis upp med obligatoriskt gods från sagans värld och den romantiska berättartraditionen (inklusive förstelnade könsroller…). Men det hindrar ändå inte att ”Törnrosa” är och förblir ett litet mästerverk på flera sätt – i flera generationer framåt!
Ännu en Disney-film, som fyllt jämna år 2010, har förärats en jubileumsutgåva. Vi talar om Pinocchio (1940). Och det är en mycket vital pensionär! De flesta minns historien om Gepetto och hans olydige docka/son. Det som slår mig vid min ”omtittning” är hur många bibliska referenser detta mästerverk är fyllt av. ”Pinocchio” är en perfekt moralitet med lånegods från såväl Jona och valfisken som berättelsen om den förlorade sonen – material som senare moderniserats i ”Hitta Nemo”. Jag påmnns också om hur fantastiskt tecknade dessa gamla filmer är, något vi lätt glömmer i data-animationernas tidsålder. En annan aha-upplevelse är realismen i beskrivningen av ont och gott. Moderna barnfilmer tar sällan ut svängarna – allt blir lite lagom snällt gullegull. Men så icke här! Det onda är rejält ont och det goda är rakt genom gott. Precis som i ”Snövit” är alltså elakingarna skräckinjagande – inte bara för de små tittarna. Jag är dock tveksam till att tron på goda féer och bön till önskestjärnor hjälper något vidare… Men sånt får vi sätta upp på det magiska ”sago-kontot”. Se ”Pinocchio” en gång till och njut dessutom av det vackra blå omslaget och ett generöst extramaterial. Undrar förresten hur länge Disney ska kunna hålla på att släppa gamla klassiker och gräva fram aldrig förut visade scener?
Carl-Johan R Freed