USA 1999, 2003, Regi: Bröderna Wachowski (Warner)
1. The Matrix, 1999
2. The Matrix Reloaded, 2003
3. The Matrix Revolutions, 2003
När ”The Matrix” kom 1999 väckte kombinationen otroliga martial arts-effekter och existentiella teman stor uppmärksamhet! Science fiction- och actionfans häpnade, och kristna gladdes åt en seriös populärfilm med flera teman som tangerar kristen tro. Regissörerna insåg att de fått till en hit och som följdes av rejäl kultstatus.
Våren 2003 kom så den länge emotsedda uppföljaren, ”Matrix Reloaded”. En ordentlig besvikelse för många! Spektakulära actionscener, javisst, men också en massa pretientiöst dravel som ingen vettig människa begrep. Uppumpade special effects-sekvenser varvades med filosofiskt snack. Gott om religiösa – särskilt österländskt-buddistiska – referenser men också mycket flum och otydligheter. En mellanfilm som inte genererade mersmak precis.
Sista delen i trilogin, ”Matrix Revolutions”, hade premiär hösten 2003. En duktig upphämtning jämfört med tvåan. Här knyter man samman de två tidigare filmerna men tillför i sig själv samtidigt något nytt och försöker lyfta filmserien till ett ”högre” plan. Fortfarande är det tekniskt och visuellt briljant gjort. Men det mest positiva – ur en kristen synvinkel – är att många andliga oklarheter från tvåan är borta. Fortfarande är det inte en entydig kristen tankegång som möter oss. Men filmbröderna, som studerat teologi, refererar slutligen till en för den stora publiken väldkänd judisk-kristen tradition. Låt oss se på några exempel som nästan inte går att missa, speciellt i ettan och trean men också delvis från del två!
Referenserna till tanken på en frälsare eller messias är nästan övertydliga. Neo blir helt klart en Jesus-gestalt som räddar mänskligheten från de onda makterna och den illusion man är fångad i. Jämför här speciellt slutscenerna i trean – tydligare än så här blir det liksom inte! Offertemat framträder klart: ”Neo” – den utvalde, den ende – måste, likt Kristus, offra sig själv för att frälsa människorna. I alla filmerna är ”Sion” det utvalda folket liksom Israel / Sion var det utvalda folket i GT – och i överförd mening: de kristna i NT. Namn som ”Trinity” (= treenighet) och personer likt Morpheus fyller en speciell funktion (i det här fallet: ett slags Johannes Döparen-gestalt), spär ytterligare på den kristna tematiken. Och till sist: Tanken på att Neo ska återvända och världen ska bli en värld av kärlek, fred och sann medmänsklighet, är snubblande lik den urkristna tanken på Jesu återkomst och Guds rike som ska bryta in. (Läs gärna mer i gamla ”Forum för tro och samhälle” som resonerade vidare kring dessa frågor i samband med de två uppföljarnas premiär).
Sammantaget kan man säga att i ”Matrix”-serien paras vår tids djupa, andliga längtan med modern teknologi och actionfilm. Med andra ord bäddat för succé! Livets allvarliga frågor (Vilka är vi? Varifrån kommer vi? Vad består verkligheten av? Vad är meningen med våra liv? Vart är vi på väg?) kombineras med underhållningsfilmens alla element. Trots tvetydigheter i tankegången ibland, trots att det somliga gånger är svårt att hänga med och trots att actionsekvenserna blir tjatiga då och då, förtjänar filmerna uppmärksamhet – också från kristet håll. Visst är specialeffekterna sensationella men det unika är kombinationen av andligt tänkande och häftig film. Ettan är kvalitetsmässigt fortfarande mest banbrytande och bäst. Tvåan är tyvärr seg och andligt luddig. Trean är bättre men gränsar till pedagogisk förnumstighet. Men se ändå alla tre!
Det finns gott om beröringspunkter i filmerna mellan kyrkans klassiska tro och människors sökande idag. Har du svårt att förstå predikningar, bibelord eller kyrkorummets konst? Tänk då t ex på de Kristusbilder som möter genom Neo i ”Matrix”-serien! Har du svårt att förstå den judisk-kristna tron överhuvudtaget? Se då ”Matrix”-serien och du kan åtminstone få ett litet hum om begrepp som Guds skapelse (världen / jorden), livets mening (älska Gud och sin nästa), synden (illusionen att jag klarar mig bäst själv, att jag lever mitt eget liv oberoende av andra) och frälsningen (det behövs en Räddare som offrar sig för oss och i vårt ställe, för att vi ska bli förlåtna, befriade till ett nytt liv och få en ny livsmening).
Som du ser kan det bli många spännande samtal när klassisk kristen tro möter moderna uttolkare! Men kom också ihåg: Film är film -verkligheten är något annorlunda! Jesus skulle t ex inte bruka våld på det sättet som Neo gör. Men – liksom Gud är och förblir Gud – är Hollywood alltid Hollywood, inte sant?!
Carl-Johan R Freed