Sverige 2017, Regi: Ivica Zubak (TriArt)
Förort vs innerstad
I skrivande stund befinner jag mig ofta i Botkyrka-trakten där jag jobbar socialt tillsammans med kyrkorna. ”Måste gitt” har en koppling till det typiska Botkyrka – eller för all del vilken valfri Stockholmsförort som helst. Zubak är närmast debutant i sammanhanget med denna film på temat spänningen mellan förortsliv och innerstadsregler.
Han skildrar Metin, en rätt typisk kille från orten men med en ovanlig språkbegåvning. När lektörerna på det creddiga bokförlaget får upp ögonen för honom vill de självklart ge ut hans material. Sedan en uppstår en absurd och komiskt clash mellan det fina förlagsfolket som tror sig göra en hacka på det ”äkta uttrycket” och den vanliga förortssnubben som bara vill skriva och få ut sitt budskap i glädje över att ha upptäckt orden.
Det blir inte bara komiskt utan också smått tragiskt när filmen öppnar för en djupare diskussion om människovärde och fördomar. Och inte minst om ordens betydelse oavsett vilken social eller etnisk bakgrund man kommer från. Vad är ett språk? Vad är det RÄTTA språket? Finns det ett sådant? Själv – som varande icke hiphopare eller rapare – har jag precis läst ut böcker om Dogges respektive Petters liv och musik. Hösten 2017 går även Timbuktus texter på teatern. Respekt! I dessa genrer finns något att upptäcka bortom kaxiga attityder och råa uttryckssätt.
I ”Måste gitt” möter oss mestadels mer eller mindre professionella aktörer som gör filmen levande, men även några kända ansikten i biroller sätter färg.
Just det, ännu en lärdom – sa jag att ”måste gitt” betyder ”måste dra”?!
Carl-Johan R Freed