Kreuzweg, Tyskland 2014, Regi: Dietrich Brüggemann (Studio S)
I Kristi efterföljd
Maria är 14 år. Istället för att njuta av ungdomsåren följer hon sin starkt troende katolska mor och den övertygande konfirmationsprästen i spåren. Det mesta utanför kyrkans hägn är ett satans verk, som gjort för att locka bort henne från den smala vägen. Maria upplever sig kallad att bli en Kristi soldat genom stora uppoffringar. Hon vill inte svika sin Gud och familj. Alltmer tar hon korset på sig – något som är smärtsamt att bära.
En svår och tung film att se. Men på många sätt nödvändig diskussion om frågor som försakelse och överlåtelse. Kan Gud kalla exempelvis nunnor och missionärer också idag, människor som ska ge ut sig till 100%? Ja, kan Gud tala rent av till “vanliga” människor som ungdomar i ett sekulärt samhälle?
Men å andra sidan är det också en teologisk reflektion om man som troende människa ändå inte kan få njuta av det goda som Gud skapat. Vad är det för fel på kärlek, relationer och livet här och nu? Visst måste väl dessa parametrar gå att kombinera? Regissören fördömer eller kritiserar inte. Men pekar samtidigt indirekt på vikten av balans, sundhet, att avslappnat få vila i nåden.
Intressant uppbyggnad då filmen följer Maria längs Kristi Golgatavandring med 14 parallella stationer. Klart sevärd prisvinnare – om än ingen munter historia. Nyttigt dock för frikyrkliga som kan känna igen sig i Marias tro och vilja att ge sig till Herren fullt ut – men som samtidigt behöver lära sig förstå att detta inte behöver innebära total förnekelse av Guds gåvor.
Carl-Johan R Freed