USA/Tyskland 2003, Regi: Eric Till (Universal)
En kristen rebell!
Den i kristna kretsar omtalade dramabiografin ”Luther” handlar – som titeln anger – om reformatorn med samma namn. I mångt och mycket är filmen ett slags ”hjältehistoria” eller med religiösa termer: hagiografi (dvs helgonbiografi). ”Luther” är nämligen producerad med tyska kyrkomedel och man är därför angelägen att framställa den protestantiska födelsen i rätt dager. Vi får följa den tvivlande munken Martin som efter studier och doktorat kommer fram till en ny religiös övertygelse. Han går från andlig brottningskamp till trosvisshet och mot en religiös-politisk mission som kom att påverka långt utanför Tysklands gränser… Låt oss se närmare på vad ”Luther” handlar om rent tematiskt!
Teologiskt sett fokuserar filmen mycket på lag – nåd. Avlatshandeln och gärningsläror ställs mot personlig tro och nådens verklighet. Denna kontrast framkommer tydligt och är klart upplysande, men kanske skulle vi önskat att den grundläggande dogmen ”rättfärdiggörelse genom tro”, kunde ha klargjorts ännu mer. Huvudbetoningen ligger mer på frågorna kring kyrka, kollektiv och tradition kontra den enskilde och dennes samvete och rättigheter, än på själva trons innehåll. Men vi kan ändå konstatera att filmen är ovanligt ”teologisk” i sin framställning och att det mest väsentliga av Luthers lära belyses.
Filmen speglar alltså hur Luther angriper hyckleriet och avfallet i en korrupt kyrka. Pengar, makt och status betyder allt; det mesta kan köpas och kyrkans företrädare anspelar gärna på folks rädslor för att få dem dit de vill. Här kan man dra paralleller till moderna, religiösa tokerier och väckelsetalare som spårar ur. Intressant! Men trots att filmen är rejält kyrkokritisk uttrycker den faktiskt ändå ett slags omsorg om kyrkan. Poängen är alltså inte att kritisera för att riva ner och förstöra utan viktigare är viljan att göra något nytt och bättre av det gamla förfallna systemet. Luther skildras ofta som tveksam till ett fullständigt uppror, han vill trots allt sin kyrkas bästa. Hans huvudsyfte är hela tiden att Ordet ska ha framgång – inte att den katolska kyrkan ska rasa samman.
Vidare ger filmen också en kritisk bild av hur den dåtida kyrkan hanterade oliktänkande. Ett bokbål med Luthers skrifter påminner om nazismens illdåd mot det judiska samhället under andra världskriget – ännu en parallell till modern 1900-talshistoria?! Däremot kan man inte dra tydliga paralleller till den katolska kyrkans kris på 1500-talet och hur samma kyrka fungerar idag, vilket förhoppningsvis inte heller är meningen. Men positivt är att denna skildring istället våga visa en viss självkritik kring hur reformationen kom att utvecklas (och kanske indirekt hur de protestantiska kyrkorna alltid ”ynglat av sig” – med varierande resultat – jämfört med den mer enhetliga romersk-katolska kyrkan). Trots att det var mot Luthers egen vilja uppstod en splittring av den katolska kyrkan och filmen visar hur efterföljarna missförstår och överdriver hans intentioner. Berömvärt att våga ta upp denna självkritiska del (”Det är skillnad på reform och revolt”!).
Överhuvudtaget serveras vi en balanserad Luther-skildring som inte endast tar upp hatiska relationer och överdrifter utan försöker sig på en djupare förståelse av vad som skedde. Luthers tro, samvete och övertygelse tvingade fram kritiken och förändringsviljan – inte personliga vendettor eller revolutionslusta. Han ville inte bli en upphöjd martyr men, för att citera honom själv, ”Här står jag och kan inte annat”. Han verkar alltså vara profetiskt nödd och tvungen av Herrens tilltal, inte driven av jakt på berömmelse eller för att erhålla ära och glans! Kanske kan man dra ytterligare en modern parallell till, eller snarare kritik mot, nutida faror kring idoldyrkan och kändisskap? Luther får nämligen – mot sin vilja – fanatiska efterföljare, likt nutida autografjägare och fans!
Man kan spekulera i vad som skett om Luther inte vågat fullfölja sitt uppdrag utan dragit sig tillbaka likt sina kollegor och biktfäder! Skulle Gud ha behövt resa upp en annan ”Luther” eller hade kyrkan tvingats till självsanering? Och – behöver vi nya reformatorer i vår tid? Hur som helst, Luther porträtteras som en man med – framför allt – sanningslidelse och som sådan är han en gigant på alla områden! Men liksom alla ”hjältar” vi kan identifiera oss med har även den gode Martin sina mänskliga sidor. Kärleken till den förrymda nunnan Katarina och deras barn mot slutet av filmen, är ömt skildrat. Men också hans tvivel och tvehågsenhet kring sin uppgift är realistiskt porträtterat. Kanske är det som hans andlige fader säger: ”Vi predikar bäst det vi själva behöver lära oss mest!”? Däremot kan man fundera kring skildringen av Luthers kamp mot satan och frestelserna; hur fungerar denna egentligen – handlar det om spökröster, dårskap eller verklig strid?
För att sammanfatta: ”Luther” är snyggt filmad, även datoranimationerna är fina. Den brittisk-engelska accenten fungerar ovanligt väl i en ursprungligen tyskspråkig miljö. Men en av de mest avgörande styrkorna är faktiskt – spänningen! Filmen är rejält intensiv ungefär halvvägs; den teologiska kampen och predikningarna blir riktigt spännande (”Hur ska det gå?”, ”Vad ska hända?”). Dock saggar det mot slutet; det finns ett segt avsnitt innan finalen som vi misstänkar att yngre tittare tycker är för långsamt och därför riskerar tappa uppmärksamheten. Men handlingen hämtar igen en del i slutet.
Det har sagts att ”Luther” endast hålller måttet i stil med en hyfsad TV-film, men det håller vi inte med om. Filmen är på det hela skickligt gjord, spännande och påkostad med stjärnor som bl a Sir Peter Ustinov (i sin sista roll) och Bruno Ganz som Luthers andlige far (opassande nog gjorde han strax efter Hitler i ”Undergången”!). Just skådespelarinsatserna är över lag goda; Joseph Fiennes är faktiskt rätt i huvudrollen.
Sammantaget är det en välgjord biografi över hjälten Luther, en kämpe som stod upp för den Sanning han trodde på, en kamp som egentligen kan överföras på all kamp mot orättfärdighet. Visst har ”Luther” sina brister; vi saknar något mer avsnitt om rättfärdiggörelsen, vissa passager är rätt sega och det finns tendenser som kan upplevas som onödigt anti-katolska. Men så sant som det står på omslaget, ”Han hade en vision som förändrade världen”, och just därför är det en fascinerande, i det stora hela sanningsenlig, berättelse! Det är inspirerande att se en mans passion för Gud och veta att denna skildring finns tillgänglig på vanliga filmhyllor! Vilka effekter ord och tankar kan få när de sprids! Som filmkonst betraktad är ”Luther” helt OK, men filmens funktion – nämligen hur den kan få lov att fungera i undervisning, debatter och samtal – är viktigare! Med andra ord, filmens funktion och användbarhet övergår det konstnärliga slutresultatets betydelse! Vi konstaterar att det äntligen finns en fungerande Luther-biografi på vita duken! (Men lägger till: Det får gärna komma fler som kompletterar ur andra vinklar!).
Carl-Johan & Ingela Freed