USA 2021, Regi: Enrico Casarosa (Disney Pixar)
En liten pärla från Pixar – som orättvist förbisetts
I tider av streaming och många digitala släpp går lätt nya filmer förbi. Tidigare var det stor biopremiär och som publik visste man när något större var på gång. I 2020-talets Sverige ser man på sin höjd någon annons med hänvisning till ”Streama nu”. ”Luca” är en sådan film men som faktiskt hade förtjänat en större biolansering.
Miljön är ett romantiskt Italien vid kusten troligen ett par årtionden tillbaka i tiden. En liten sömnig småstad har människorna i sitt grepp. Alla vet sin plats och sina begränsningar. En pojke är dock nyfiken på havets hemligheter trots varningar om förskräckliga sjömonster. Han får till sin överraskning kontakt med Luca, en pojke i sin egen ålder. Denne visar sig tillhöra en närmast sjöjungfru-liknande familj som lever sitt liv under vattnet. Så länge de befinner sig i vattnet behåller de sina fjäll och sitt utseende, men när de kommer upp över ytan blir de människor som alla andra. Hur ska pojkarna kunna umgås? Den ene har varnats för att stiga ner i det farliga vattnet och umgås med de utstötta vattenvarelserna. Den andra har å sin sida varnats för att stiga upp ur vattnet och därmed förlora alla sina karaktäristiska färger och istället bli som alla andra.
Casarosa har tidigare jobbat på ”Coco” och ”Råttatouille”. Det märks – bildmässigt är det ganska lika filmer. Men nu har han alltså fått prova lyckan som regissör för en större film. Han har fångat den ”typiskt” italienska atmosfären; man tror sig vara förflyttad till Italien och den barndom som regissören sade sig vara inspirerad av när han gjorde filmen.
Det är på ytan (i dubbel bemärkelse!) en film om vänskap och gemenskap. Men man kan också se det symboliskt som en lite mörkare berättelse om främlingskap, utanförskap och rädslan för det annorlunda. Vill man kan man gå ett steg till kan man läsa in HBTQ-communityt:s koder kring den färgglade Luca, identitetsfrågan samt känslan av att inte vara ”som alla andra”. Filmen inbjuder således tittaren att själv välja tolkningsnivå. Ett smart drag av Disney-folket – de progressiva kan läsa in det de önskar om sann acceptans, de mer traditionella kan se en barnfilm mer allmänt om vänskap över gränser.
Hur som helst, den är välgjord, rolig, smart och fint utformad även estetiskt. Förhandsreklamen signalerade det som förr hette ”direkt till video”-film men ”Luca” är så mycket skickligare och vackert gjord än så. Se den gärna med hela familjen och fråga de unga hur de tolkar denna udda vänskapsrelation!
Carl-Johan R Freed