USA 2017, Regi: Daniel Espinosa (Universal)
Finns det liv på mars?
Vår svenske regissör har fått miljoner dollar att göra en science fiction med stor budget och Hollywood-stjärnor. Vi förflyttas ut på ett rymdskepp i denna variant på ”Alien”-temat. En grupp forskare och astronauter åker ut mot Mars för att söka det slutliga svaret på frågan om det finns intelligent liv utanför jordens atmosfär. Givetvis går expeditionen inte enligt planerna när man tagit ombord en varelse som till en början likna en oförarglig växt.
Till filmens nackdel hör just denna välkända premiss. Det ÄR nämligen ett rätt fräckt rip off eftersom det mesta är snott från ”Alien”-filmerna. Mycket välkänd mark, vi har sett det förr och man kan nästan lista ut vad som ska ske i kommande scen. Men det är ändå sevärt. Mycket därför att Espinosa är duktig på att hålla igång en energisk spänning, ett slags ton i filmen som gör att man inte kan förmå sig att sluta titta.
Dessutom leker man naturligtvis lite med genren och förväntningarna samt suger på karamellen i det längsta. Vi misstänker starkt att varelsen är ett hot men NÄR ska attacken ske? Det som börjar med ett drama går allt mer över i skräckmoment vilket filmen förlorar på. Bäst är den istället när den kittlar oss med psykologisk spänning och ställer frågor som: Finns liv i yttre rymden? Och i så fall – hurdana är dessa livsformer? Som kristen kan jag fundera på varför det i denna genren nästan alltid ges ETT svar på dessa frågor: Jo då, det finns en intelligens där ute men den är alltid ondskefull och ett potentiellt hot mot mänskligheten. Varför? Finns här en djupare existentiell-teologisk koppling till gudsbilder och synen på Guds allsmäktighet och godhet?
Ett lite annorlunda försök i genren var ”Arrival” som kom härom året och som jag också skrivit om. Där pekar man snarare på ambivalensen i varelserna: de kanske är varken onda eller goda utan mycket handlar om hur vi behandlar dem och vilka förväntningar vi har på hur de ska uppträda. Det kan också vara så, precis som med djuren, att varelserna är amoraliska – de dödar inte för nöjes skull utan följer bara sin inneboende natur som styr dem i syfte att skaffa föda. ”Life” antyder mycket av hela denna tankegång – också genom titeln. Men mot slutet blir det dessvärre väl mycket lättköpt ”Alien”-skräck för att tillfredsställa publiken trots att filmmakarna har den goda smaken att dröja med att visa varelsens onda sida.
Nåväl, om man inte analyserar för mycket är det sevärd spänningsunderhållning på nagelbitarnivå. Med ”både hjärna och hjärta” som någon recensent skrev.
Carl-Johan R Freed