Invictus, USA 2009, Regi: Clint Eastwood (Warner Home Video)
Politik + sport = sant!
Ja, detta är faktiskt en Clintan-film, dock långt från western-genren. Eller – kanske inte så avlägset egentligen? Oavsett om det är i ”vilda västern” eller på en idrottsplan så kan dueller och tävlingar spela roll i ett större politiskt skeende.
”Invictus” bygger på verkliga händelser som också skildrats i bokform. Vi är i Sydafrika år 1995 och det är snart rugby-VM. Något som ger nationen en möjlighet att visa upp en enad front efter årtionden av splittring i kölvattnet av apartheid! Sporten blir här en metafor för hela livet och inrymmer allt från politik och ett personligt socialt engagemang till moralisk överlåtelse och tro.
En framträdande roll har Nelson Mandela (spelad av Morgan Freeman som väl kan lägga skådiskarriären på hyllan nu efter att både ha spelat Gud i ”Bruce den allsmäktige” och frihetshjälten Mandela! Vad mer finns att gestalta?). Lagledaren spelas av Matt Damon som (försökt) öva in en ny, sydafrikansk accent.
På det stora hela är det en välmenande film som väcker intresse genom att skildra Sydafrikas nutidshistoria genom en ”idrottslins”. Men för oss som tycker rugby är en larvig sport dras helhetsintrycket ner en del – särskilt av de scener som utspelas under matcher. Personligen hade jag föredragit om det varit fotboll eller OS istället… Men det går ju inte att skriva om den faktiska historien (även om man man på film kan ta sig ”dramaturgiska friheter”).
En annan – mer avgörande – fråga rör Mandela. Var han verkligen så okunnig om omvärlden som han ger intryck av i filmen? Eastwood låter honom nästan framstå som lite gaggig och omedveten om implikationerna av sitt handlande. Kanske var det så men jag hoppas inte det. Lyckligtvis framgår det ändå rätt tydligt att han såg sporthändelsen som en politisk möjlighet att överkorsa gränserna mellan svarta-vita samt bygga broar ut i världen. Det är alltså mycket möjligt att Mandela i Jesu efterföljd faktiskt brukat principen ”listig som en orm och oskyldig som en duva”.
I slutändan måste jag dessvärre konstatera att ”Invictus” inte riktigt griper tag på djupet utan känns aningen distanserad och splittrad. Vill den vara ett politiskt drama eller tuff sportfilm? Men Clint Eastwood kan sitt hantverk, han berättar med friskt humör och bortsett från en del invändningar hänger man gärna med under historiens gång – trots allt.
Carl-Johan R Freed