USA 2007, Regi: Todd Haynes (Scanbox)
För Dylan-frälsta – och andra!
Vad är så speciellt med denna dokumentärdrama? 1) Jo, det är en Dylan-biografi som faktiskt godkänts av Dylan själv vilket gett folket bakom filmen vissa informations- och tolkningsnycklar som de annars ej fått tillgång till. 2) Sällan har musiken känts så rätt – kan jämföras med Johnny Cash-materialet i ”Walk the Line”, alltså inte bara som en ljudmatta i bakgrunden utan verkligen som en integrerad del av handlingen. 3) Sex olika skådespelare porträtterar olika epoker och sammanhang i Dylans liv – även Cate Blanchett (dvs en kvinna!), en färgad pojke (!) och några ej porträttlika aktörer. Det funkar faktiskt – trots att det inte är en enda porträttlik skådis man får följa filmen igenom. Ja, märkligt nog hakar man inte upp sig på detta ovanliga grepp. Kanske var det t o m detta som gjorde att Dylan själv godkände filmatiseringen – det behövs helt enkelt sex olika personer för att fånga honom! Ändå är Dylan-gestalten gäckande och undflyende och i slutet av filmen frågar man sig fortfarande vem denne man är. Lägg märke till titeln: ”I’m not there”! Det enda vi möter är bitar av denne konstnär, poetiska synvinklar från hans liv och karriär i en icke-rätlinjig framställning.
Detta porträtt är högst fascinerande utan att bli alltför krångligt och komplicerat – speciellt för varje Bob Dylan-fan, naturligtvis. Personligen är jag glad att man, för en gång skull, också gör ett försök att skildra hans omvändelse från 70-talet (även om detaljer, vissa fakta och frågan om vad frälsningen egentligen innebar inte direkt penetreras – vilket konsekvent är i linje med filmen i övrigt; det poetiska draget över hela hans liv gör att vi inte djupdyker utan enskilda delar fångas upp). Dock är det ett starkt ögonblick då Dylan inför en Kristus-gestalt i släptåg med Allen Ginsberg utropar spontant ”Varför påverkar du mig?”.
Carl-Johan R Freed