Hachiko – A Dog’s Story, USA 2008, Regi: Lasse Hallström (SF)
Människa + hund = sant!
Hallströms film bygger på sanna händelser – en mycket välkänd historia i Japan. Huvudrollen spelas av en hund av akita-rasen, som historiskt sett stått samurajerna bi. Men här har berättelsen omplanterats i amerikansk mylla. En herrelös hund hamnar på en perrong och plockas upp av en man som tillfälligt tar hem honom till sin familj. Men det visar sig bli en långvarig historia eftersom jycken fattar tycke för sin nya ägare och kärleken är ömsesidig. Varje morgon följer Hachi sin husse till tågstationen och väntar där troget till dennes hemkomst på kvällen. Ända tills en dag då han inte kliver av tåget…
Vi har här en fjäderlätt historia med en stark dos sentimentalitet och på gränsen till banal handling. Men samtidigt kan man skönja flera djup, som så ofta när Lasse Hallström är inblandad. I och för sig har han här delvis gått ifrån sina lite halvmörka, komplexa Hollywood-skildringar som bygger en historia i flera lager. Men trots en skenbart enkel ram i denna film innehåller den trots allt flera bottnar och perspektiv (vilket jag anar att den japanska filmförlagan också har). Två exempel! Någon säger: ”Denna hundras apporterar inte. Varför skulle den göra det om det inte var nödvändigt? Det är ju en japansk hund – inte en amerikansk som kan köpas för pengar!”. Smått filosofiska resonemang om vilka dygder som omhuldas, alltså. Den japanska kulturen upphöjer ju trofasthet och plikttrogenhet, att hålla fast vid sina relationer och principer. Ett annat exempel är årstidernas växlingar som kommer fram väldigt tydligt i Hallströms skildring. De säger något om händelseförloppet i filmen. Jag tror att regissörens svenska bakgrund och nära förhållande till naturen speglas i detta.
Richard Gere som har den mänskliga rollen vid sidan av den lurviga fyrbentingen är ganska behaglig i sin roll som husse. Kanske inget mästerverk men filmen är suggestiv, man dras in i den och fascineras av hunden och dennes relation till sin omgivning. Det behöver man inte vara fanatisk djurvän för att känna! Och den gulliga hunden har faktiskt förärats en egen station på plats i Japan.
Carl-Johan R Freed