Storbr m fl 2008, Regi: Andy DeEmmony (Noble)
Helvetet på jorden
Hösten 2018 besökte jag Auschwitz för första gången. En upplevelse jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. I denna TV-film från BBC med Stellan Skarsgård delas fångarna i koncentrationslägret varje dag in i olika led, som innebär antingen en väg mot arbete eller en väg mot döden (precis som skedde i verkligheten). En grupp judiska män bestämmer sig för att mitt i detta helvete på jorden starta en rättegång mot Gud. Samtidigt är alla medvetna om att deras jordiska öde när som helst kan ändras p g a godtyckliga uppdelningen av individer baserat på ålder, sjukdom, hälsa osv.
Filmen artar sig till ett slags kammardrama som håller på handlingens och rummets enhet. De agerande intar olika positioner: till försvar, tvivel, otro och verbala attacker. Här finns ett filosofiskt resonemang med domare Stellan Skarsgård i mitten mellan en pappas som är jude och en mamma som troligen inte är det. Budskapet verkar bli: ”Låt inte fienden ta ifrån er tron på Gud. Även om han inte finns så behåll er värdighet och stolthet ändå”. En väldigt humanistisk inställning. Ur teologisk synvinkel tveksam och en del personliga tolkningar som kan kännas just ”personliga” och inte allmängiltiga. Men trots det sympatisk ur ett medmänskligt perspektiv.
Trots att det är en mörk och grå ton filmen igenom är den värd att se och kan fungera som samtalsunderlag i kyrkan eller på religionslektionen. Här finns många paralleller till modern judendom, landet Israel och aktuell politik. Hur kan man stå upp för sin utkorelse och sitt förbund utan att trampa på andra och bryta etiska såväl som juridiska lagar?
Filmtekniskt kan man också fundera på om engelskan är bästa talspråket men är kanske ändå den givna kompromissen när jiddisch blir för svårt och det skulle kännas patetiskt med bruten tyska enligt gängse amerikanskt film-manér.
Slutligen; jag kommer osökt att tänka på Viktor Frankl och hans tes att ”livet måste ha en mening för att man ska orka genomlida grymheter”. Någon gång tangerar filmen den svåra tanken att det som sker kan ses som ett straff eller en prövning för de som egentligen inte är så oskyldiga som det ofta framställs. Förbundsfolket som avfaller – ännu en gång – men som ska renas och sedan användas av Herren. Mycket svårsmält men inte helt obibliskt ur GT-synvinkel. Men det finns absolut ingen anledning till förhävelse eller självrättfärdighet. Arvsynden och behovet av bekännelse gäller oss alla. Messias och frälsningen gäller såväl judarna som de förhatliga tyskarna och varje folkslag. När teodicéproblemet vevas ännu en gång är det skönt att veta att Jesus fullbordat försoningsverket en gång för alla.
”God on trial” är en märklig historia – en pendang till ”The Man Who Sued God” som jag skrivit om tidigare. Jag uppfattar också att den i någon mån bygger på verkliga händelser med referenser till Elie Wiesel.
Carl-Johan R Freed