Förbrytelser

Forbrydelser, Danmark 2003, Regi: Annette K. Olesen (Triangelfilm)

Moraliska vägskäl innanför murarna

Den tionde danska dogma-filmen låter oss följa en kvinnlig fängelsepräst som är helt ny i sitt arbete. Ganska snart prövas hennes begreppsvärld: Vem hjälper vem egentligen när det står klart att vi alla har djupt liggande behov? Vilka moraliska val bör man göra när motstridiga värden ställs mot varandra? Vad kan man egentligen förvänta sig av en representant för kyrkan, ja överhuvudtaget kristna som säger sig tro på en Gud som griper in i våra liv?

Det har talats en hel del om ”Förbrytelser” i bl a olika kristna sammanhang – säkert mycket tack vare filmens tematik som tillåter viktiga frågor att ställas på sin spets. Extra intressant blir detta med hjälp av berättargreppet med ombytta roller: prästen som ska hjälpa visar sig i slutändan vara den som är i störst behov av hjälp – ”deras” problem blir ”mina” problem. Enkla klyschor som ”att bara vara närvarande och lyssna” brakar ihop när det egna, ordnade livets villkor förändras i grunden och relationen till dem man är satt att betjäna ansträngs till det yttersta. Så långt är det en bra film, stark och trovärdig – inte minst i diskussionen kring skuldproblematiken!

Men ungefär halvvägs in i handlingen händer det något som gör att filmen inte längre håller samman. Tittaren möter ett antal märkliga vändningar i manuset som i och för sig ska spegla fängelseprästens brottningskamp. Men tyvärr spårar dramat ur och känns konstruerat i vad vi skulle vilja kalla Ingrid Carlberg-komplexet – hämtat efter en av svensk litteraturs mest kända fängelsepräster som så ofta visar prov på en vacklande och oprofessionell hållning. Till sist blir man mest irriterad över fängelseprästens tafatthet och förvirring, ja överhuvudtaget alla rollinnehavares sammanbrott som når sitt klimax i en onödigt mörk slutkläm.

Trots angelägna frågeställningar berör ändå inte ”Förbrytelser” riktigt på djupet. Det är ett lovvärt försök kring allvarliga funderingar men skildrat på ett sätt som vi sätter ganska många frågetecken inför. Med andra ord: Ett sevärt existentiellt drama som tyvärr inte når ända fram trots sina föresatser…

Carl-Johan & Ingela Freed